Här är jag igen, lite trött och lite pigg på samma gång. Skulle bara vilja slå på en film egentligen men nej se det går inte för sig för jag är alldeles för upptagen med plugg. En standard söndag skulle man väl kunna säga.

Började dagen med att skriva ut lite nya noter för att lära mig spela ett nytt stycke, men noter är ju inte riktigt min grej så jag gick ut i den strålande solen och satte mig för att översätta åtminstone vänsterhanden för att underlätta proceduren med att lära sig den lite. Men tror ni solen var snäll och sken och värmde på mig eller? Nejdå. Den skulle promt gömma sig bakom molnen. Och så blåste det kallt också. Inte alls så varmt och skönt som jag föreställt mig.

Jag satt och plinkade en stund på låten men blev hela tiden avbruten av heltelefonen som ringde eller folk som kom på besök eller mamma som skulle prata i telefon eller rosa elefanter som trampade mig på tårna. Så jag gav upp. För idag i alla fall.

Nu sitter jag alltså här och behöver plugga Samhäll, Svenska och Foto/Digitalt skapande, i den orningen ja, nödvändigtvis. Var nyss sugen på Coca-Cola så jag trodde jag skulle smälla av och då gick jag och hämtade mig en kopp thé, lite solrosfrön mm, och slog igång MjukisLiztan som en viss Albin har gjort. Bra skit.

Sov även en stund förut. Omedvetet. Trodde jag blinkade efter att ha kollat på klockan, men nästa gång jag slog upp mina blå så hade en timme vandrat förbi. Bra där!

Hoppas er dag är lika chill som min om man bara subtraherar det där med pluggandet.

Puss.

Såg The Vow, lätt sevärd film! Väcker känslor kan man väl säga....

Nu är jag så trött så att jag typ är färdig att dö, vill bara krypa ned i min säng och sova.

I hope you've had a good day mates!

Nej, det var inget nytt. Ville bara uppmärksamma det en gång till. Vi är bäst.

fd. John Bauergymnasiet, från och med idag JB gymnasiet då de har bytt namn, är taggade till tusen.

Imorgon smäller det.

Oj vilken lång dag det har varit. Allt började med att jag trodde det var fredag, och besvikelsen sköljde över mig när jag insåg att det var lite mer tisdag, men jag var inte bitter för det. Jag skulle upp på stan och fota till mitt projekt (bilder kommer), något som jag såg fram emot.

Sen lyckades ju morgonen bli rätt så asdålig ändå kan man väl sammanfatta det hela som utan att gå in på några details. Efter många om och men kom jag i alla fall upp på stan, nästan en timme senare än planerat. Knäppte troligen en hel del bra bilder, men är inte riktigt klar än känns det som, även om jag tagit omkring 400 bilder.

I skolan hade vi muntliga nationella provet i matematik. Lite halvflummigt prov tyckte jag då jag inte riktigt såg det matematiska i det. Det kändes som att det handlade mer om att kunna resonera.

Efter det slutade vi och då åkte vi upp på stan. Väl där mötte vi upp Mattias och så vandrade vi iväg till Espresso house och fikade. God, i need to stop doing that. Äta så mycket onyttigt alltså, det är fan inte bra för hälsan.

Knallade sen iväg till H&M där jag köpte mig ett välbehövligt enkelt svart tublinne. Basic.

Sen satt jag och Fridus, ensamma kvar, på Våghustorget i solen och väntade på bussen. Såg hur 24:an gick och nästa gick långt efter <3333333333 så för mig blev det en promenad hem samtidigt som jag pratade med en festlig filur.

Hemma åt jag mat och sen tårta från gårdagen då mamma fyllde år. (oh god, förstår ni vad jag menar med att jag måste sluta äta onyttigt? jävla tjockis typ.. inte för att jag är tjock, men jag lär väl bli.)

Nu sitter jag här i min ensamhet i min överdrivet bekväma säng och känner att sova inte skulle vara någon dum idé. Men så har jag ju inte borstat tänderna än vilket ger mig något utav en fml känsla. Måste gå ned för de 14 trappsteg vi har, borsta tänderna, och sedan gå upp för dem igen. *lat*

nattinatti!

Jag vet inte om detta är rätt eller fel, men han tjatar så jag tänker säga det ändå. Han hälsar och önskar er alla lyckliga liv utan honom, han kommer alltid finnas hos er, bara inte lika fysiskt.

Han mår bra nu, slipper all smärta och kan äntligen vara lycklig. Han ser att ni klarar er och kan därför gå vidare. Han säger ni kommer mötas igen en dag men han hoppas inte alldeles för snart. Han älskar er och kommer sakna att vara i er närhet men känner sig ändå redo att gå. Alla var så pass förberedda på detta att det inte är mer än rätt att nu låta er leva i frid precis som ni låter honom vila i frid.

Cancer är en hemsk sjukdom som en dag kommer rådas bot på säger han och värmen sprider sig i hela min kropp, jag kan riktigt känna hur han skrattar för första gången på något som han tycker känns som en evighet. Ta god vara på pengarna och utnyttja inte mormors rikedomar allt för mycket, även om ni gärna får spendera dem nu när han ändå inte har någon användning för dem.

Han har försökt kontakta dig och du har känt av honom ett par gånger men aldrig varit öppen nog för att få reda på vad han hade på hjärtat, det var därför han kom till mig. Det är starka band kopplade mellan våra två själar, dig och mig, och därför såg han mig som någon pålitlig. Han förklarar det som färgstarka auror som går emellan alla våra själar. Jag kan måla det för dig, han har gett mig en bild. Vår är grön, någon typ av limegrön, som den där bilen som Albert påstår är gul. Det är även därför jag har denna färg i rubriken på min tidning. Min och Fridas är mörklila medan din och Fridas är någon rosalila ton. Fridas och Alberts är orangeblå om jag inte misstar mig. Det är en färg som våra människoögon inte klarar av att se, det är svårt att förklara.

Förlåt om jag skrämmer dig, jag vet inte själv hur det går till. Han vinkar och ler, kommer inte gå förrän jag fått dig att se, men han är på god väg. På väg till en vackrare plats.

Jag vet inte om detta är rätt eller fel, men han tjatar så jag tänker säga det ändå. Han hälsar och önskar er alla lyckliga liv utan honom, han kommer alltid finnas hos er, bara inte lika fysiskt.

Han mår bra nu, slipper all smärta och kan äntligen vara lycklig. Han ser att ni klarar er och kan därför gå vidare. Han säger ni kommer mötas igen en dag men han hoppas inte alldeles för snart. Han älskar er och kommer sakna att vara i er närhet men känner sig ändå redo att gå. Alla var så pass förberedda på detta att det inte är mer än rätt att nu låta er leva i frid precis som ni låter honom vila i frid.

Cancer är en hemsk sjukdom som en dag kommer rådas bot på dånar hans röst och värmen sprider sig i hela min kropp då han säger det, jag kan riktigt känna hur han skrattar för första gången på något som han tycker känns som en evighet. Ta god vara på pengarna och utnyttja inte mormors rikedomar allt för mycket, även om ni gärna får spendera dem nu när han ändå inte har någon användning för dem.

Han har försökt kontakta dig och du har känt av honom ett par gånger men aldrig varit öppen nog för att få reda på vad han hade på hjärtat, det var därför han kom till mig. Det är starka band kopplade mellan våra två själar, dig och mig, och därför såg han mig som någon pålitlig. Han förklarar det som färgstarka auror som går emellan alla våra själar. Jag kan måla det för dig, han har gett mig en bild. Vår är grön, någon typ av limegrön, som den där bilen någon påstår är gul.

Livet bidrar med glädje, ilska, hjärtesorg och sår. Detta innefattar mest en dimma i mitt huvud.

Hatar att vara tyst, men vill inte heller något säga. Svårt ska det va'!

Fast å andra sidan är det ju ingen som sagt att det ska vara enkelt.

Därför bytte jag header till någon jag fixade på typ en minut. Vi får se hur länge den sitter där. Den duger i alla fall för stunden tycker jag. Funderar på att fixa en liten detalj i den bara, något som knappt kommer synas men ändå kommer vara en rolig grej! Får se hur det blir med det också.

Nu ska jag sova. Puss godnatt!

Det är alltså 56 dagar kvar idag tills jag, min mamma och min bror flyger iväg till Turkiet, och jag längtar så jag kan spy. Visst har vi sol här hemma, men vart är värmen?

Fridus och Albertus hade ju också fångat några bilder från veckan... vi har hört att det inte är bra att sola med smink okej?!

Har jag bokat resa med mor och bror till turkiet, firat valborg på en rolig fest i Arboga där Frida fick för sig att diska (och detta var tvunget att dokumenteras), läst tidningen varje morgon och sett att "Skriet" av Edward Munch blivit såld för 800 mille, ätit glass, skrattat tills jag gråtit åt Albert aka "gubben i lådan", skrivit engelska nationella för att sedan ha rast i en evighet, skriva spanskaprov ute i solen och sedan även ha resten av lektionen där (that's how we roll), varit utan röst i två dagar, blivid skrattad åt på grund av det, ätit glass, sålt polkagrisar, köpt nya laktostabletter som man bara tar en gång om dagen och som då fungerar (livets), bränt mig för första gången i år, det var benen som råkade illa ut då jag gick i shorts, även det för första gången i år. OCH sist men inte minst, vräkt i mig jordgubbar.