julia carnebrant

I torsdags var jag alltså på moderna museet med två trevliga klasskamrater. Det var riktigt roligt. Häftigast var utställningen Sculpture after sculpture av konstnärerna Fritsch, Koons och Ray tyckte jag. Alla arbetar väldigt mycket med ytan på sina skulpturer för att ge dem karaktär vilket var intressant. Överallt stod det hur en inte fick röra konsten och jag kan säga att det var så otroligt svårt att hålla sig ifrån för det var egentligen allt en ville. Speciellt vid äpplet som såg ut att ha samma yta som en ballong, men i själva verket var i brons. Och elefanten som skulle kunna tänkas vara i brons var gjord i polyester. Verkligen värt ett besök i alla fall tyckte jag.

 

Det är så skönt att gå på konstmuseum och bara släppa kontrollen och låta tankarna flöda. Analys på analys kring hur konstnären kan ha tänkt och känt och vilja få åskådaren att tänka och känna med sitt verk och bara insupa allt som är vackert.