orolig sömn

Det är andra dagen på året och jag vaknade upp bredvid Jenjen efter en extremt konstig dröm. Det snöade en meter tjock snö på nolltid och många bilar körde fast. En utav bilarna innehöll två personer som jag kände igen och flera människor stod och omringade bilen. Även fast så många människor stod där så var det ingen som verkade bry sig om hur det var med dem som satt där i, fastän det stakta steg en gråsvart rök underifrån bilens motorhuv.

Runt om bilen var snön nedtrampad så väl att man kunde gå utan problem. Jag kikade in i bilen och såg till så att de mådde bra men var sedan tvungen att fortsätta bortåt, mot Ica. När jag väl skulle ge mig av ifrån det nedplattade området så fastnade jag i den otroligt djupa snön. Hur jag än vände och vred på mig så kom jag inte loss, men så plötsligt så var det någon som knackade på min axel och jag vände mig om, utan svårigheter. Där framför mig stod en kvinna med utlänskt utseende, mörka ögonbryn, stora bruna ögon omringade av långa vackra ögonfransar och ett stort, falskt, vitt leende.

-Julia! utbrast hon på brytande svenska och fortsatte - jag är din tía!
Jag stod i chock. Hur var detta ens möjligt? Vi var varandras motsatser, jag var blond och blek medan hon var mörkhårig med en gyllene hudton.
-Är du min moster? sa jag frågande eftersom att jag förstått ordet tía ifrån spanskalektionerna, med en aning skeptism i min röst.
-Ja! sade hon glatt och slingrade sina armar hårt omkring mig. Jag kände mig osäker på vad denna kvinna just sagt till mig och undrade om detta var någon slags skämt. Hur kunde hon bara stå där med det falska leendet och säga att hon var min moster? Strax efter att jag hunnit tänka klart den meningen i mitt huvud så känner jag hur något smärtar i ryggen. Hon har hårt och väldigt bestämt tryckt in två utav sina fingrar på hennes högra hand in i min rygg, precis bredvid ryggraden. Det gör så otroligt ont men jag tappar andan och kan inte förmå mig själv till att skrika. Strax efter släpper hon omfamningen och håller sina händer på mina axlar och ler det där falska leendet igen. Jag ler stelt tillbaka och inser att jag är i fara. Jag vänder mig om så fort hon släpper mina axlar och möts av ännu en mörkbrun blick. Hon säger att hon är min abuela, -min mormor.

Vi går långsamt in på Gamla Vintrosavägen och de frågar nyfiket vart det är jag bor och jag ser min utväg. Jag säger att jag bor rakt fram hela vägen i cirka tre kilometer men att jag först måste gå och hämta en sak hos en kompis, men de kan fortsätta gå, det gör inget, jag hinner ikapp dem. De nickar och fortsätter gå rakt fram medan jag svänger ned mot där jag egentligen bor. Jag går i normal takt en bit och vänder mig om för att försäkra mig om att de fortsatt att gå innan jag börjar springa. Springa för allt jag har för att få alla mina nära och kära till trygghet.

Hemma hos mig i mitt gula hus med snötäckt tak så befinner sig varenda människa som jag älskar och någonsin brytt mig om och jag skriker förtvivlat att alla måste ut därifrån, gömma sig, vart som helst. De skulle snart inse att jag lurat dem och komma efter mig. Snart skulle jag och alla mina nära och kära dö.

AMERIKATT

asså, hej, jag borde sova. svar ja!
men jag var bara tvungen att skriva nåt innan.. jag är så jävla sugen på att typ bo i amerika :ooooooooo
DET ÄR HELT SJUKT!!!!!!
fatta va nice att bara flytta och skaffa sig ett helt nytt liv, bara liksom start from scratch.
asså inte för att jag direkt ogillar mitt liv i sverige och så men.. ändååååååååååå
aaaaah asså gud , nån gång ska jag vara i amerika. i new york. eller kanske los angeles ............ ELLER MIAMI
om jag var mångmiljonär så är det en utav sakerna jag skulle göra. flytta till new york och bo där i typ ett år eller mer om jag trivs!
asså inte än! typ när jag är 18..
undrar om det någonsin kommer hända..
JAJA, GODNATT
//love the girl who's daydreaming in the middle of the niGht

RSS 2.0