Jag undrar hur många gånger jag funderat över det här med problem. Alla sorters problem. Det kan vara allt ifrån att försova sig så att man måste stressa till skolan - till att vara döende i någon djävulsk obotlig sjukdom. Det kan vara ett bråk med en vän eller att man är obotligt dålig på att laga mat. Saker som får en att känna sig hjälplös för en stund eller en längre period.
Alla har problem och det är lätt att glömma bort ibland. Vad jag klassar som ett problem kanske någon annan klassar som trams. En dålig hårdag kan förstöra hela ens dag. Inte för att man bryr sig så mycket om håret egentligen, utan för att man inte känner sig så fin som man skulle ha viljat känna sig. Allt handlar om känslor.
Ta en tjej med PMS till exempel och jämför henne med en kille som aldrig visar sig svag. Säger du till en tjej med pms av värsta sort att hon har en fläck på tröjan så kan hon bryta ut i gråt från att nyss ha suttit och skrattat. Säger du till en killen som aldrig visar sig svag att han är ful som stryk och borde samla pengar till en plastikoperation, eller åtminstone sätta en papperspåse över huvudet så vi slipper se så skulle han troligtvis skratta. Eller kanske bara lägga en cool kommentar tillbaka, typ som "det tyckte inte din mamma" och sedan börja skratta.
När tjejen har blivit av med sin PMS så kan hon också skratta åt hur pinsamt töntig hon varit som börjat gråta för en sådan mesig sak som en fläck på tröjan. Men killen som aldrig visar sig svag måste få utlopp för sina känslor och går istället hem och gråter med ansiktet i kudden för att dämpa de läten som blir när hans strupe drar ihop sig så och han kippar efter luft.
Alla har problem. Alla har bara olika sätt att visa dem. Den gladaste personen du känner kan vara den som känner den djupaste smärta varje kväll när ingen ser. Du vet inte vem som är vem. Ingen vet. Ingen vet hur någon annan känner. De kan försöka sätta sig in i situationen, säga att de upplevt något liknande för att trösta, för att den andre inte ska känna sig fullt så ensam. Men du kommer aldrig att veta exakt hur den andre känner.
Det jag vill komma fram till är att ångest kan uppkomma av tusentals olika anledningar. I och med att alla är olika och har upplevt och genomgått olika saker och perioder i sina liv så kan ingen veta hur det känns för någon annan. Den enes största problem kan vara att ha ångest över om de ska klara sig igenom gymnasiet medans den andres största problem kan vara om de ska ta sig igenom nästa dag utan att dö. Man kan inte jämföra problem med varandra, för allas problem är betydelsefulla. Det blir inte bättre av att berätta att ens egna problem är större än någon annans. Det enda det leder till är ångest över att må så dåligt över sitt "lilla problem" som inte är så litet för en själv, medan den andre har ett så stort problem att man inte ens kan föreställa sig hur det skulle vara.
Jag har aldrig varit så fysiskt sjuk att man inte vetat om jag kommer överleva. Jag har inga problem med att kämpa för mitt liv för att försöka att inte misslyckas i skolan. Men jag har haft andra problem. Jag har blivit sviken av människor jag älskat. Jag har förlorat vänner som jag planerade sitta på ålderdomshemmet med. Jag har gått igenom när mina föräldrar skiljdes och lever nu med "päronsplitt", varannan vecka hos varannat päron. Det är ovant. Det är jobbigt ibland. Men det är livet. Ingenting varar förevigt. Man får ta tillvara på de tiderna man har det bra, och minnas hur det var och förstå att det kan bli bra igen de tiderna man har det mindre bra.
Precis som alla har problem så finns det nästan alltid något bra också att hålla fast vid. Om det så bara är en enstaka sak man gillar att göra, eller en person som man vet skulle bli förstörd om man inte fanns. Så länge man håller fast vid det som är bra och släpper taget om det som är dåligt så kommer livet fortsätta gå. Vare sig man vill det eller inte.
Det är konstigt hur livet kan rulla på, dag för dag och allt ser likadant ut. Sen plötsligt en dag, när man tänker tillbaka hur det såg ut för bara ett halvår sedan, så är det som om hela livet har förändrats drastiskt. Hur kan det vara så? Hur kan man inte märka att saker förändras så mycket fastän man lever mitt i det?
När jag bläddrar tillbaka i bloggar och dagböcker och kollar så ser jag hur jag skrivit om hur glad jag var eller hur kul jag haft. Ändå sitter jag här och tänker att allt som händer känns ganska menlöst just nu. Att mitt liv känns menlöst. Ingenting händer ju? Det enda jag tänker på hela tiden är hur mycket jag vill flytta hemifrån, börja plugga på universitet i en annan stad, eller kanske först jobba i ett annat land? Vad vet jag. Bara jag får komma bort ett tag. Ta ledigt från det liv som är här, lära känna mig själv, vem jag är, - på riktigt liksom. Hur ska jag kunna veta vem jag är och vad jag vill om jag aldrig provar något? Hur ska jag finna motivationen till att fortsätta plugga om jag inte är helt säker på vad jag vill?
Jag avundas dem som verkar ha hela sitt liv *figUrEd oUT* redan nu. Jag fyller arton om 38 dagar och just nu känns det som att jag skulle kunna hoppa av gymnasiet och fly landet utan att ens berätta för någon om det. Samtidigt vet jag att om jag skulle göra så och sedan ångra mig så skulle det bli mitt största misstag som jag någonsin gjort.
Kanske borde jag bara utlida det sista året av gymnasiet + de 79 dagar som är kvar av den här terminen också utan att ha räknat bort ledighet? Och sedan bara göra vad jag än känner för? Samtidigt skulle det ju vara skönt att ha läst klart på universitetet så snart som möjligt också. Fast det gäller ju att veta vad man ska bli då.
Det är så många frågor och luckor i mitt liv som jag inte har en aning hur jag ska besvara och fylla. Kanske är det meningen att man inte ska veta det än. Kanske ska man bara ta dagen som den kommer och sätta sitt välmående i första hand och låta det bli som det blir? Jag vet att jag är allt för dålig på det. Att göra det bästa utav varje dag. Ofta gör jag det sämsta möjliga av dem istället på grund av ren orkeslöshet vilket jag vet bara skadar mig själv i slutändan.
Det är så mycket jag vet att jag borde göra för att jag ska kunna må bättre än vad jag gör just nu och ändå gör jag det inte. Det är som att rädslan av att göra något fel hindrar mig från att göra vad jag egentligen vill. Vad jag egentligen kan. Vad jag egentligen borde.
Om inte om vore skulle jag antagligen vara i Spanien och söka jobb som en servitris, hotellreceptionist eller vad som helst just nu. Men så var det ju om. Jag går ju i gymnasiet och hur mycket jag ibland än längtar efter att få sluta eländet så vet jag att när jag väl har gått klart det så kan jag vara stolt över mig själv. Att gymnasiet är frivilligt är ju också fritolkat. Jag läste någonstans någon som dragit en parallel med släktmiddagar och gymnasiet. Att de är lika frivilliga. Man behöver inte komma på släktmiddagarna men om man inte kommer så kommer de att titta konstigt på en för resten av ens liv.
Man kan inte göra allt man vill här i livet. Men man kan göra en del av det. Det måste bara vänta lite så att man hinner göra klart alla måsten först. För de har förtur på livets "att göra"-lista.
1. Hur gammal är du om fem år? 23 år.
2. Hur lång är du? 174 cm tror jag
3. Vilken var den senaste film du sett? minns inte, kollar typ bara serier numera
4. Vem ringde du senast? andré
5. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "gr8 m8!" till ellen
6. Vad är dagens planer? funderar på att gå och ta ett bad fast än jag vet att jag inte tycker det är skönt.
7. Föredrar du att ringa eller skicka sms? beror lite på med vem, men tror jag föredrar att ringa.
8. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? skilda
9. När såg du senast din mamma? i söndags.
10. Vilken ögonfärg har du? blå
11. När vaknade du idag? klockan sju
12. Har du någon gång hittat en katt? inte vad jag kan minnas...
13. Vilken är din favoritplats? stockholm
14. Vilken plats föredrar du minst? hemma
15. Var tror du att du befinner dig om tio år? oj, har förmodligen läst klart på universitetet och förhoppningsvis fått ett jobb jag trivs med.
16. Vad skrämde dig som barn? har alltid varit orädd! *skoja* vet inte, kossor, nattfjärilar, spindlar, tjuvar, mördare osv
17. Vem fick dig att skratta senast? albert haha, pajas
18. Är du för ung för att äga vinylskivor? ja, jag är väl det
19. Har du stationär eller bärbar dator? bärbar
20. Sover du med eller utan kläder på dig? oftast med
21. Hur många kuddar har du i sängen? två hos pappa, tre hos mamma
22. Hur många landskap har du bott i? ett
23. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? strumpor
24. Är du social? beror nog på vem man frågar, men ja det är jag.
25. Vilken är din favoritglass? ben and jerry's half baked
26. Vad skulle du göra om du vann en miljon? flytta hemifrån
27. Tycker du om kinamat? nja, sådär
28. Tycker du om kaffe? jomenvisst
29. Vad dricker du till frukost? Té, ibland juice.
30. Sover du på någon särskild sida? beror på vilket håll väggen är åt
31. Kan du spela poker? nej
32. Tycker du om att mysa? jodå
33. Är du en beroendemänniska? nej
34. Känner du någon med samma födelsedag som din? ganska många
35. Vill du ha barn? skulle vara en förjävlig mamma så nej, inte som det ser ut i dagsläget i alla fall.
36. Kan du några andra språk än svenska? engelska och spanska
37. Har du någonsin åkt ambulans? faktiskt inte
38. Föredrar du havet eller en pool? måste nog säga pool pga exem som svider i saltvattnet, men gillar havet ändå
39. Vad spenderar du helst pengar på? något jag sparat till, typ en mobiltelefon. annars kläder
40. Äger du dyra smycken? definiera dyra smycken? men ja, har väl några
41. Har du någon gång testat narkotika? bästa jag gjort!!!!! skoojaaa, nej. har inte planer på det heller.
42. Vad var det senaste du stoppade i munnen? en orientalisk kaka
43. Vem är den roligaste människan du känner? andré eller albert
44. Välj ett ärr på din kropp? har ett på tummen från när min gammelmormors katt rev mig
45. Vad har du för ringsignal? "Garden waltz" heter den. töntigaste på länge, extremt romantisk och tropisk
46. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? har några klänningar hänger längst in i min garderob
47. Flirtar du mycket? skulle jag nog inte säga nej
48. Kan du byta olja på bilen? nä
49. Har du fått fortkörningsböter? svårt utan körkort
50. Vilken var den senaste bok du läste? The short second life of Bree Tanner
51. Läser du dagstidningen? NA varje morgon om jag hinner
52. Prenumererar du på någon veckotidning? nej
53. Dansar du i bilen? inte så ofta
54. Vilken radiostation lyssnade du på senast? stängde av P4 för ett tag sen, pappas och pensionärernas favvo
55. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? "laktosfritt smör" på handlarlistan
56. När var du i kyrkan senast? nån konfirmationsgrej för ett par månader sen som jag hoppade av
Var som sagt i Sälen med skolan igår och det var jag och Albert som regerade i Tandådalensbackar. Typ. Det är ju sportlov för Stockholm den här veckan så... behöver jag ens förklara hur mycket folk det var? Tur att solen sken så att det inte var allt för jobbigt att stå i 15 minuters-köer till liftarna. Dock så blåste det så mycket att man kunde åka UPPFÖR i backarna?!?!?! Det var ganska kul i början, men när en virvelvind av snö for upp i ansiktet var det mindre kul... Ännu mindre kul var det väl för Albert som inte hade några skidglasögon den stackarn.
Efter ett riktigt skrovmål i Bakfickan (Albert åt oräkneligt många portioner eftersom det var buffé) så drog vi oss mot Hundfjället där det var betydligt mindre blåsigt vilket var skönt. Hann dock bara åka några få åk där borta men ändå. Sen fick jag med FEL TROLL hem?!?!? Vet inte hur det gick till, men tappade i alla fall bort Albert i trollskogen och vet inte om han bor där nu. Han verkade i alla fall bli bra kompis med "Åke Skider". (som ni ser på bilden.)
Jag och det nya trollet, som kallade sig själv för "Albert" han också, fick stressa tillbaka för att hinna i tid till dess att bussen skulle gå och hann. Var dock lite jobbigt på slutet då febern satt där den skulle och halsen var extremt svullen så att jag knappt kunde andas. Gött.
Just som vi hade satt oss på bussen så insåg jag att rösten var totalväck. Var ändå glad för att den hållt hela dagen! På bussen kunde jag ju ändå skriva meddelanden i mobilen lite lättare om jag ville få något sagt. Vet inte om jag någonsin kommer få tillbaka rösten eftersom den antagligen ligger kvar på parkeringen i Sälen :-/
Vi hade i alla fall en toppendag om man bortser från sjukdom. Och jag tror Albert har lärt sig att aldrig åka skidor utan glasögon. Undrar hur han har det där borta i trollskogen och om vi någonsin kommer att träffas igen... Only time will tell.
XOXO
Sitter hemma sjuk, äter glass och halvtittar på något värdelöst som går på tv. Har ingen röst och är förkyld. Skulle gissa på feber också. Tränade i tisdags fastän jag var liiiiiiiite förkyld och det ledde till detta så får väl skylla mig själv antar jag.
Det blåser så mycket ute nu att jag tror att huset ska lyfta och blåsa bort när som helst. Hatar när det blåser, det är det absolut värsta vädret. Det kan åska och blixtra och ösregna men storm är inte kul. Speciellt inte när man är ensam hemma och har hjärnspöken som intalar en att det är någon som försöker ta sig in/är på övervåningen. Vet ju såklart att det inte är så egentligen men är rädd ändå :-) Kan ju inte direkt ringa någon heller för har ju som sagt ingen röst. Hatar verkligen att vara röstlös. Folk frågar saker och man ba ":-)" och tänker *vill de att jag ska svara nu eller?* Typ pappa när han ringde mig förut och jag bara var tyst. Sen kom han ju på sig själv med att det var lite dumt att ringa och jag fick smsa mitt svar istället. Standard.
