julia carnebrant

För att återgå till den där långa historian som jag pratade om när jag nämnde våra borttappade resväskor... Det började redan måndag morgon.

Jag gick upp klockan 04:38 för att hinna ta en dusch innan vi skulle ta en taxi till flygplatsen och åka hem. Vi kom till flygplatsen. Jag var trött, ful men ändå nöjd då jag fått en sojalatte då jag gick iväg för att gå på toaletten en sista gång i Thailand innan vi skulle gå på planet. Sedan gick det utför...

 

Det började redan när jag mötte upp pappa och lillebror borta vid rulltrapporna som skulle ta oss till gaten. Där insåg jag att jag glömt min sojalatte (!!!) på handfatet när jag tvättat händerna. Det bådade inte gott. Mitt nyss halvnöjda humör sjönk och vi satte oss för att vänta på att vi skulle få boarda planet, och vänta det fick vi.

 

Flertalet timmar efter utsatt tid då planet skulle gå fick vi äntligen stiga ombord. Väntan var över! Trodde vi. Väl på planet fick vi vänta i säkert två timmar till innan planet började röra på sig med riktning mot den dryga fem timmar långa resan mot Abu Dhabi.

 

Vi kom fram flera timmar efter vårt nästa plan gick så vi fick bege oss till informationsdisken för att boka om planet. "Det fixar vi!" sade engelsmannen på bred brittiska. Problemet var bara att nästa plan som vi skulle kunna komma med gick morgonen därpå. Nio timmar efter den tid som vi egentligen skulle ha landat i Sverige om allt gått som det skulle. Vi fick ett hotellrum i Abu Dhabi där vi fick sova över natten. En hel dag till missad i Örebro med alla gamla vänner som jag så gärna ville träffa innan jag skulle tillbaka till Stockholm.

 

Dag blev natt och natt blev tidig morgon och åter igen var vi uppe med tuppen för att åka till flygplatsen. Väl där kommer vi fram till informationstavlorna och vad står där om inte; DELAYED. Pigga och fantastiskt muntra gick jag, min far och bror iväg för att äta lite trevlig frukost och shoppa lite då vi hade alldeles för gott om tid till det. En kunde knappt tro det var sant. Lite drygt en timme efter utsatt tid får vi ändå boarda planet och flyga iväg mot London. 

 

Väl där inser vi att vi har en halvtimme på oss innan planet går. I andra änden av Heathrow flygplats. Vi sprang för att sedan åka buss i en kvart och åter springa. Vi kommer fram till någon sorts passkontroll och blir stoppade. "It's too late". Vi blir åter skickade till informationsdisken.

 

Där sitter mot förmodan dock en trevlig brittisk kvinna som berättar för oss att planet vi ska med är lite sent och att vi förmodligen kommer hinna; om vi skyndar oss. Sagt och gjort, vi fortsätter springa, tränger oss före i varenda kö som går och kutar tills det inte finns någon luft kvar i lungorna. Så kommer vi fram till gaten som stänger sekunderna efter att vi gått igenom. Lyckan var stor över att något gick vägen.

 

Till sist landade vi på Arlanda vid sjutiden på tisdagkvällen, trötta och ofräscha i samma kläder som vi haft på oss sen vi gick upp tidig morgon dagen innan. Vi har en halvtimme på oss innan bussen går eftersom planet varit försenat. Vi ställer oss och väntar vid bagagebandet. Och vänta får vi göra för där kom aldrig några väskor. Vi får gå iväg och prata med några och anmäla våra väskor som saknade innan vi går därifrån tomhänta sånär som på varsitt litet handbagage. Gissa om vi hann med bussen?

 

Ni som gissade ja kan sluta läsa nu för jag vill inte göra er besvikna. Nej inte fan hann vi med bussen. Med nästa buss som gick skulle vi få vänta i Västerås i en halvtimme och sedan inte komma hem till Örebro förrän klockan ett. Vänta i Västerås i en halvtimme utan några som helst varma kläder kändes inte som ett bra alternativ så det slutade med att mamma fick hämta oss där.

 

Igår kväll som först kom bagaget hem till Örebro. Jättebra eftersom jag åkte till Stockholm igår eftermiddag. Som tur är kommer pappa hit imorgon för jobb och kan då lämna alla mina kläder som låg där i, mitt smink, biblioteksböckerna som skulle vara inlämnade i fredags som jag fick ringa och förklara att jag inte kunde lämna då, min kamera med alla bilder från resan och inte minst; en flaska vin!

 

Främst kan ju kläderna komma till användning med tanke på att jag hade med mig ungefär varenda par trosor som jag äger. Känns som att använda de ca 3 par jag har här ut och invända varannan dag resten av veckan (alternativt tvätta var trejde dag) inte är den optimala lösningen.

 

Skönt att det inte trasslade så mycket.

Jag är tillbaka! Inte bara i Sverige utan i mitt lilla underbara studentrum i Stockholm. Det känns faktiskt bra trots halv snöstorm utanför fönstret och tomt kylskåp och frånvaro av favoritgrannen för ett halvår framåt. Det är i alla fall vad jag intalar mig själv. 

 

Igår kom jag hit vid femtiden och gjorde i ordning på de få saker som jag hade med mig. Svårt att ta med sig alla grejer när resväskorna tappades bort på vägen hem från Thailand... Lång historia... Sen åkte jag iväg för att möta upp järngänget vid Medis där vi satte oss på en bar i närheten innan vi skulle vidare för att lyssna på när Fenomenet spelade på Fryshuset. En måste ju stödja en vän när han spelar live med sitt band. Där hoppade vi runt som groupies och hade det trevligt innan vi slutligen hamnade på donken och sedan åkte hem var och en till sitt. 

 

Idag har jag i stort sett inte lyft ett finger hitintills och skulle vilja säga att jag inte planerar att göra det heller i och med att det är den sista lediga dagen innan plugget drar igång igen, men så var det just det med att jag börjar skolan imorgon. Måste med andra ord laga matlådor. För att laga matlådor måste en ha mat hemma vilket jag inte har. Det betyder alltså att jag måste handla. Vilket betyder att jag måste gå ut i snöovädret.

 

Tar tillbaka det där med att det känns bra att vara tillbaka nu...