julia carnebrant

Gårdagen var bra. Kort dag i skolan och fick träffa min absoluta favoritginger som var i stan med sin mor och syster. Som jag längtat efter den lilla parveln! Till och med när hon hade glömt sin väska och sina kassar på restaurangen vi var på tyckte jag om henne. Känns skönt att hon inte förändrats särskilt mycket bara för att vi inte längre bor i samma stad. Lilla älskade slarver. 

 

Idag började inte särskilt bra. Hade tänkt ligga kvar i sängen på förmiddagen men kom på att vi skulle få tentainformation och flög upp ur sängen och gjorde mig i ordning och åt frukost på 7 minuter. Rekord för att vara jag. Sen fick jag höra att föreläsningen var inställd och tentainfon skulle börja klockan 11 och inte 9. Slängde mig då trött i sängen igen. Höll precis på att somna när den där jävla Jossan skrev och frågade om jag sov. "Japp" svarade jag, och då säger hon att hon kommer om 5 minuter??!! Typisk våldgästare.

 

Det blev i alla fall rätt mysigt när hon kom. Vi låg i sängen och tittade lite nostalgiskt på Eva & Adam. Supermysigt sätt att få vakna lite lugnare på än så som jag kastat mig upp tidigare... Sen begav vi oss mot skolan vilket var rätt ovärt egentligen då det inte var speciellt mycket lärdomar idag förutom hur tentaförloppet skulle gå till. Efter skolan åkte jag och Ellen till Fältöversten och fixade lite allmänna bra att ha saker. Fikade gjorde vi med för det är ju liksom onsdag idag. En kan inte gå en hel onsdag utan att fika. Det är orimligt.

 

Sen jag kom hem har jag inte gjort särskilt mycket av de saker jag borde ha gjort. Till exempel plocka undan på mitt rum och dammsuga. Men tvättid hade jag och den har jag använt. Hade liksom inte så mycket val så länge jag inte ville börja vända mina underkläder ut och in vilket jag inte skulle känna mig särskilt bekväm med... men det var ju ett alternativ! Nu väntar jag bara på att det ska torka så att jag kan få bädda rent och gå och lägga mig någon gång. Hade helst gått och lagt mig klockan 7 ifall jag kunnat. Men så var'e det där med att vara vuxen...

 

Dagen slutade i alla fall på topp då jag efter vad som känts som evighetslång väntan fått tillbaka tillgången till internet. Har i en månad snyltat på grannarnas sega internet som bara kopplar ifrån hela tiden, alternativt tagit slut på det jag har i mobilen. Har ringt kundservice fler gånger än jag kan räkna och säkert suttit i kö sammanlagt mer än två timmar och pratat med åtskilligt många personer. Men nu är det löst och det känns bättre än någonsin. Har aldrig varit så glad över internet. Som grädden på moset ska jag nu få gå och lägga mig i en renbäddad säng.

 

Med det önskar jag er alla en god natts sömn.

 

Skolan känns som den börjar komma igång igen med projekt och allt vad det nu är. Ibland rullar det på och allt känns likadant vilket förvisso är rätt tråkigt men ändå skönt. Tryggt på något vis. Jag trivs. Jag har vant mig vid att bo ensam och ta hand om mig själv även om jag kanske inte alltid gör det så bra som jag borde. Men jag gör det ändå helt okej om jag får säga det själv.

 

Det känns rätt sjukt att jag på riktigt börjar bli vuxen. Jag har aldrig sett mig själv som det tidigare men nu när 20årsdagen kommer närmre blir allt så påtagligt. Förut såg jag en gammal vän från grundskolan som jag inte sett sedan dess som lagt upp en ny bild på sig själv på ett socialt medie. Han såg så vuxen ut att det först var svårt att förstå. Sen kom jag att tänka på hur jag själv ser ut och hur lik jag är min mamma som i allra högsta grad för mig är vuxen trots att även hon kan vara rätt barnslig vilket på ett sätt är betryggande. Bara för att någon blir vuxen betyder det inte att en måste bete sig som en i alla lägen.

 

Jag skulle inte längre vara nöjd med att gå på gymnasiet och bo hemma hos mamma i Örebro. Hur mycket jag än älskade det livet på sitt sätt så är det inte längre den jag är. Jag skulle inte vara nöjd med att gå tillbaka till att vara någon annan än den jag är idag. Visst kan jag fortfarande utvecklas, det är inte vad jag säger, men den jag är nu i jämförelse med den jag varit är ändå någon jag trivs bättre med att vara. Jag känner mig inte längre tvungen att vara någon för någon annan utan kan istället vara den jag är för mig själv vilket på något sätt kanske egentligen är innebörden av att bli vuxen.

Men vad vet jag egentligen? Still going strong as a tonåring för att ta fram svengelskan.

 

Peace ut, slut.