julia carnebrant

 

Nu är det helt tomt och tyst här hemma. Blev plötsligt otroligt ensamt. Antar att jag borde plugga och stryka och göra en massa måsten men jag har ingen lust så jag skjuter fram det till framtida Julia att oroa sig för. Smart tycker jag just nu. 

En bra torsdag slog jag till på. Började skolan klockan 9 och då satt jag och redigerade klart vår stop-motionfilm som vi sedan redovisade. Kul att höjdpunkten i skolan är när jag får tillfälle att använda mina adobekunskaper. Det händer oftare än jag trott då det varit användbart att kunna både PhotoShop, Premiere Pro, Audition och InDesign hitintills. Känns så kul att faktiskt ha nytta av det jag lärde mig av att gå en medieinriktad samhällslinje på gymnasiet. Även om filmen blev rätt ful med tanke på att vi bara hade en förmiddags utsatt tid att klippa ihop allt och två timmar att fota... Såhär blev det i alla fall: 

Efter redovisningen tittade vi på Cube och käkade popcorn. Vi har det slitigt i skolan vi...

 

Var hemma vid ca. halv 6 och då satte jag igång med alla måsten. Jag städade lägenheten grundligt; rengjorde inne på badrummet, dammade, dammsög och skurade golvet. Jag kollade vad det var för fel på min sängkjol och upptäckte att den var 20 cm för bred så den måste jag försöka lämna tillbaka trots att jag förlagt kvittot. Jag har diskat och tvättat också så nu känns det som att jag inte borde behöva städa förrän i graven igen. 

Sedan sist jag skrev har jag bakat vaniljmufflor och införskaffat en byrå, som också får agera TV-bänk, från Ikea, samt byggt ihop denna. Skulle gärna vilja säga att jag klarade det helt själv men fick lite hjälp av favoritgrannen. Okej, rätt mycket hjälp. Men jag byggde typ halva själv i alla fall... Den blev äntligen färdig igår så nu börjar det nästan kännas som ett hem här, om det nu inte gjorde det innan med min lilla kartong som jag hade som tv-bänk...

 

Hoppas er Söndag är mycket latare än min, för det är så en bra söndag ska vara.

 

 

Idag har varit en najs lördag. Kan ha att göra med att jag startade dagen med att laga mig själv american pancakes som blev perf. Kan också ha att göra med att jag spenderade eftermiddagen och kvällen med Ellen. Vi vandrade runt på stadens gator och torg och försökte länge, och då menar jag länge, hitta ett bra och mysigt kaffeställe som fortfarande var öppet kl. 18. Vi ville hitta något lite mer personligt än Espresso House.

Var det slutade med att vi fikade? -Espresso House på stureplan :):):)

Fick ju i alla fall vår latte samt en supergod mudcake med pekannötter och marshmallows så det gjorde inte så mycket att vi hamnade där. Sedan satt vi väl där i ett par timmar och snackade skit innan vi vandrade hemåt.

Idag har jag varit ledig, och vad gör en inte då? Är ju nybliven stockholmsbo så jag passade på att utnyttja tillfället till fullo. Det vill säga; jag låg i min säng hela dagen och kollade på serier. Både How I met your mother och det nya avsnittet av The vampire diaries.

 

Detta fortgick ända fram till klockan halv fem ungefär då jag insåg att klockan var en timme mer än jag trodde och jag skulle mött Ellen för två minuter sedan. Sprang då iväg och mötte upp henne innan vi gick iväg och handlade lite nödvändigheter inför vår middag som vi faktiskt lagade! Alternativet var ju att gå ut och äta men vi är väl ekonomiska. Dessutom var det rätt roligt att laga mat eftersom vi var två. Vi sprang runt i köket som två yra höns och försökte få allt att gå ihop med att tina köttfärs, steka hamburgare, steka bacon, hålla koll på "franskisarna", som Ellen så fint kallar pommes frites, i ugnen, göra chokladbollar, sallad och diska. Vissa hamburgare blev fula som stryk, pommesen blev smått brända och microvågsugnen fuckade upp. Men salladen och chokladbollarna blev ju i alla fall bra! Även om det kanske inte var så vackert så smakade det förjävla gott.

 

Sedan låg vi i min säng och snackade lite skit och åt chokladbollar innan hon i mörkret började vandra hemåt för att ta tag i sitt. Sedan berättade hon hemligheten med hur det känns att vara finlandssvensk. Det evigt spelande Muminintrot i huvudet. Det kan inte vara lätt...

Igår ritade vi som sagt självporträtt. Enorma självporträtt. Det kändes jobbigt att ha ägnat en hel dag åt ett enormt självporträtt och sedan inte vara nöjd med vad jag åstadkommit. Därför åkte jag idag till skolan helt frivilligt, efter att vi varit på moderna museet och Lars Bohman Gallery och kollat in en massa häftig konst, för att åtgärda problemet. Ovan kan ni se resultatet. Helt klart värt varenda timme jag lade ned på skiten. Jag menar.. före-bilden... vad är det ens? Jag ser döende ut, om jag nu ens kan kalla det där för "jag" och håret ser ut som om det sett sina bästa dagar.  Vet inte heller vems ögon jag lånat för det är inte mina i alla fall. Och det där mellan näsa och mun ser ut som en inte helt färdigodlad nazi-mustasch. Känns inte riktigt som min stil...

Efter-bilden börjar ju i alla fall likna mig lite.

Dagen har varit lång, ändå så passade jag på att vända på dygnet nu när jag börjar sent imorgon. Genomtänkt.

Har stått och ritat ett självporträtt av ansikte idag alltså. Skala 6:1. Var rätt så intressant, men blev inte särskilt likt. Har ingen bra bild att visa så skiter i det tills vidare.

 

Hur kommer det sig att jag fortfarande är vaken då fastän klockan är way too much? Jo, efter parcermonin i PH som jag och J firade med muggkaka som jag slängt ihop så gick jag in till mig för att sova, men det gick inte så bra. Det stod en massa disk på bordet som störde mig så jag gick upp för att diska. Slutade med att jag finputsade hela vår sida av köket? Städade som om jag vore någon sorts pedant? Nästan som om... jag blivit min mamma! Mardrömmen...

 

 

Önskar jag kunde städat lika noggrant inne på mitt rum, men det var jag ju för trött för efter att ha städat köket så nu ska jag sova och vila upp mig inför morgondagens alla muséebesök som väntar. Ska bli kul.

 

Hör och häpna, denna tisdag har varit trivsam! Det hör inte till vanligheterna så jag tar det som en glad överraskning. Vi har haft ett flertal uppgifter och alla var riktigt roliga. Den första var att teckna en plats i perspektiv. Den andra var att rita av varandras ansikten på 2-3 minuter. Den sista var att ganska snabbt rita ett självporträtt i förberedande syfte inför morgondagen då vi kommer att rita osedvanligt stora självporträtt av endast ansiktet. Ska bli spännande att se hur det blir...

 

Trots alla dessa roliga uppgifter var dagens höjdpunkt nog ändå när jag och Josefin bestämde oss för att springa iväg till Espresso House och köpa varsin Frappe, våra livs kärlek. Kommer förmodligen drömma underbara kärleksdrömmar om den i natt...

Kvällen spenderades på The Originals med Leo och den gamle standarden Paradise Hotel med Jacke.

Den här veckan som infinner sig kallar de i skolan för konstvecka. Gårdagen bestod av att rita kroki och visa hur fel det kunde gå när en skulle förklara en bild med ord så att näste person sedan skulle få försöka rita av den utifrån de ord de fått utan att få se originalbilden. Det var skoj. Är osäker på vad idag kommer ha att erbjuda så ska väl åka till skolan och ta reda på det nu.

Det har varit rätt tomt här under veckan som just passerat. En kan tro att det har att göra med att jag har ett liv utanför, ett liv då jag inte sitter vid datorn, men så är inte fallet. Veckan som passerade har gått oroväckande fort. Tiden går snabbare och snabbare ju äldre en blir och jag känner bara: vadå mindre än 200 dagar till jag fyller icke-tonåring? Vet inte ens hur en är något annat än en trotsig tonåring? Har ju trots allt varit det de senaste 6 åren. Måste jag växa upp då, om 194 dagar? Alla dessa frågor.

 

Veckan har i alla fall bestått av blod svett och tårar. Inte på grund av skolan, nejnej, haha, går ju arkitektur. Där byggde vi broar av spaghetti och smältlim. Japp, ni läste rätt. Någon i min klass kallade det för Dagis 2.0 vilket det verkligen kändes som. Kul var det i alla fall! 

 

Nej, blod svett och tårar var det alltså på grund av att jag på något vis lyckas bli sjuk. Igen. Jag förstår inte hur det kan återkomma gång, på gång, på gång, på gång... och läkarna råder ingen bot på det? Tur att det inte är särskilt smittsamt så att jag till största delen kan vara i skolan ändå. Var ju dock mindre kul att, efter att ha ringt vad som kändes som hundra samtal, komma iväg till vårdcentralen, och där behöva betala 400 kr för att få vård. Alltså va? Ska en behöva betala så mycket? Är det verkligen normalt? Först och främst var det svårt att hitta någon VC som tog emot mig då jag fortfarande stod skriven i Örebro, och alla bara "Nej, tyvärr. Vi tillåter inte folk från gnällbältet på vår mottagning." och sen när jag väl får hjälp så får jag först betala en halv förmögenhet, vänta i flera timmar på att få hjälp, och sen inte få speciellt mycket hjälp?! Efter många om och men fick jag i alla fall penicillin utskrivet så det var ju skoj. Riktigt roligt. Skitkul skulle jag vilja påstå!

 

Att cykeln fick för sig att få punktering var ju inte heller någon höjdpunkt på veckan. Det lagade jag och Josefin dock i Lördags. Om det gick bra? Tillåt mig skratta: haha ha hahaha ha haa hmmm :):):) Det hade det säkert gjort om det inte var för att det var, inte ett, inte två, inte tre utan FYRA hål på slanghelvetet som behövde lagas. Hade förmodligen varit lättare att köpa en helt ny slang men hur skulle en kunna veta det? Och när vi redan lagat två hål kändes det ju onödigt att ge upp.

 

För övrigt har jag i stort sett bara kollat på Breaking Bad som vissa har tvingat mig till att börja se på, och gnällt som den äkta närking jag är. Eftersom detta inlägg på något vis lyckades bli så otroligt negativt så avslutar jag detta positivt.

 

• Dricka Cava och bygga spaghettibro sent en torsdagskväll
• Fredagsmys med vin och någon sorts utställning efter att ha satt spaghettibroarna på prov
• Glädjetjutet jag och Josefin synkroniserat utbrast i då vi lagat de två första hålen på punkteringen och trodde vi var äkta cykelreparatörer
• Grannens meddelande igår om att det fanns chokladbollar i kylen
• Världens bästa väns sms med en spontan kärleksförklaring

 

I skolan fixade vi med AutoCAD idag igen, fick en uppgift inskickad så det var skönt. Kom hem vid halv 6 snåret och tog tag i all min disk. När jag kom ut i köket så var det så oerhört tråkigt och mörkt så jag ville knappt gå ut där. Istället för att vända med disken i dörren så tog jag tillfället i akt för att försöka piffa upp det lite. Satte därför i en fungerande glödlampa i fönsterlampan och hittade en ljusslinga som jag hängde upp över gardinstången, så nu är det riktig mysbelysning där ute. Ja, eller i alla fall när inte lysrören är tända...

 

 

 

Dagen har bestått av intro till AutoCAD vilket är ett av de program som jag som arkitekt kommer ha otroligt stor nytta av. Det är typ motsvarigheten till PhotoShop för en bildredigerare. I början av dagen visste jag inte hur en gjorde för att dra ett streck i programhelvetet som jag kallade det, medan jag nu känner att det faktiskt kan gå vägen. Det underlättar lite att kunna photoshop faktiskt så det känns ju skönt att en gått mediainriktning på gymnasiet, även om en egentligen inte behöver några förkunskaper då det finns flera i klassen som inte har det.

 

Efter skolan åkte jag och Ellen och shoppade lite, bland annat köpte hon ca den skönaste tröjan någonsin?! Avslutade med på ett McDonald's i närheten av Sture-P, -vi har verkligen klass alltså. Trodde jag skulle förfrysa på vägen hem sen för jag hade glömt både vantar och halsduk. Tur att det inte är så långt.

 

Gissa vad jag ska spendera min kväll på då? Just det; fucking paradise.

Söndagar. Är de någonsin intressanta? Tror fan inte det. Dagen har bestått av serietittande och en lång frukost och nu sitter jag mitt på golvet i mitt rum och lyssnar på musik tillräckligt högt för att försöka överrösta grannens som får det att vibrera i väggarna.

 

Kommer fortsätta dagen med ett besök i affären, att springa upp och ned för alla trappor till tvättstugan och laga mat inför veckan. Måste även fixa en ritning till imorgon av en modell som jag byggt. Har bara en massa måsten framför mig idag alltså, det känns ju kul.

Igår vid tio tiden kom jag och Jacob på att vi skulle fira kanelbullens dag, och vad passar då inte bättre än att göra chokladbollar?? De var klara till tolvsnåret så då kollade vi på någon halvdan film som gick på tv och åt de små delikatesserna. 

Det värsta med att bo här måste ändå vara att en ännu inte fått in några som helst rutiner? Vad gör en på en helg när en inte kommit nära med speciellt många än och en av dem umgås med sin finska mor som är här på besök?

Jo en går väl ut och springer lite i brist på bättre. Speciellt bra är det att göra det när en inte har en aning om var som är bäst att springa och om en någonsin kommer hitta hem. Det var lite kritiskt ett tag men en får ju vara glad att jag inte ärvt lokalsinne av min mor eller morfar för då hade jag förmodligen fått sova ute i den där skogen som jag hamnade i.

 

Efter att ha pratat i telefon med mormor och pappa kände jag att lite hemlängtan började slingra sig inpå mig vilket slutade med att jag uppgivet ringde till världens bästa Alicia. Hon vet precis hur jag ska piggas upp. Hon inledde med du har ju Paradise Hotel att se fram emot på måndag vilket var så sorgligt att det blev kul. Sedan fortsätter hon med "Julia, du går fucking Arkitektur på KTH medan jag är hemma och torkar gamlingar i röven". 

Älskade vän vad jag saknar dig.

Första projektet är äntligen avklarat och det känns förjävla bra. Nu har jag inget jobbigt att tänka på förrän på måndag om en bortser från morgondagens föreläsningar... Skönt! Känns så kung att vara klar och bara kunna släppa något. Det är alltid samma frihetskänsla. Efter att ha slitit hårt så lönar det sig nog bara med den här känslan som infinner sig då en känner att en bara kan slappna av och tänka på vad en vill.

 

Som grädden på moset har jag nu även fått en cykel vilket är grymt skönt. Då slipper jag halvspringa till skolan de morgnar när jag går ett par minuter för sent hemifrån (dvs de flesta morgnar...). Det är ju rätt bra att vara optimist bara en inte är tidsoptimist.

 

Nu ska jag, innan jag måste tillbaka till skolan och ta ned alla mina saker från ateljén, åka in till city och köpa lite nödvändigheter. Har nyss ringt en massa viktiga (läs: tråkiga) samtal om posten som skickas till Örebro istället för Stockholm och till husvärden om stopp i avloppet i köket och känner att jag snart har vuxenpoäng nog att typ skaffa familj, villa, hund och volvo? Usch, måste verkligen väga upp det här på något sätt. Återkommer om hur.

 

Efter skolan slog jag på stort och gick och handlade så mycket att jag trodde att armarna skulle trilla av på väg hem. Dagens tabbe var att gå och handla när jag inte ätit ordentligt med mat på hela dagen och var vrålhungrig. Allt i affären såg ju gott ut! Nu har jag i alla fall lagat hemgjorda hamburgare så att det räcker till imorgon också. Vuxenpoäng???

 

Sen några tonårspoäng på att jag köpte godis som jag nu ligger och äter. Tyckte att jag förtjänade det. Går ju trotsallt under namnet "Tonåringen" i skolan eftersom jag är den enda av just den sorten i vår grupp. Brukar anstränga mig ordentligt för att leva upp till det namnet så gott jag kan. Har till exempel hittat en lila sackosäck som jag brukar sitta i när jag är i skolan som en känner sig som ett riktigt barn när en sitter i.

 

Nä, nu ska jag väl försöka skriva ihop något inför den där examinationen och göra mig redo inför kvällens avsnitt av ni vet vad. Är riktigt spänd på vem som åker ikväll.

 

Tur att en oftast sitter inne hela dagarna och kan gå tidigt till skolan och gå hem så sent att det får en att undra om solen ens gått upp.

 

Snart kommer vi vara där. Mitt i vintermörkret och undra om solen övergett oss föralltid. Undra om den vita kalla snön är det enda som kan lysa upp i mörkret lite grand innan den blir en enda sörja av gråbrunt slask. Undra om kollektivtrafikbolagen aldrig kommer att komma till sans med att vintern återvänder varje år och att det kanske borde tänkas igenom en extra gång innan det bestäms att det ska köpas bussar som inte pallar kyla eller tåg inte pallar med lite snö.

 

Men först höst. Vackra färger, mysiga kläder, varma drycker och dränkta katter i ösregn.

Äntligen har den långa tisdagen nått sitt slut. Folk säger att måndagar är värsta dagen i veckan men tisdagar tar fan alla pris. De är alltid så otroligt långsamma! Imorgon är det upphängning av allt som har med vårt första projekt att göra som förberedelse inför torsdagens slutgiltiga redovisning. I och med att jag jobbade på bra igår så belönade jag mig själv med en liten sovmorgon. Det var väl sådär halvsmart då jag istället för att jobba förmiddag fick sitta kvar i skolan till 21:30. Skönt med flex. Speciellt när det får en att känna som om "fritid, vad är det?". 

 

Å andra sidan slapp jag ju döda en massa tid när jag kom hem eftersom jag anlände hem lagom i tid till det fantastiskt uppfriskande, lärorika och alldeles underbart givande programmet som börjar klockan 22. Jag pratar förstås om Paradise Hotel. Jag vet vad ni tänker och svaret är: ja, jag har sjunkit så lågt. Det är inget jag är stolt över utan skulle vilja kalla det ett guilty pleasure. Det är rätt skönt att bara stänga av efter en hel dags hårt pluggande och känna att jag är nog inte så dum trots allt. I vilket fall som helst så finns det de som är värre. Sen är det ju lite jobbigt att jag har otrevligt sällskap varje kväll (som ikväll sprang iväg och gjorde gröt mitt i programmet vilket tydligen var väldigt svårt?) men det är ju sådant som en får ta. Med och motgångar. En kan ju inte förvänta sig så mycket av någon som kommer från Falun, har hört att de bara äter knäckebröd där.