Skollunk, solsemester, middagar och partaj
Har väl lite smått glömt bort det här med att jag "börjat blogga" igen, därav frånvaron. Dagarna rullar på och jag har kommit in i det där skollunket då alla dagar ser i stort sett likadana ut och allt är grått och trist. Ovant att inte ha något höstlov men det tillför ju att en desto mer ser fram emot julledigheten... då vi förväntas skriva två uppsatser... Älskar verkligen högskolelivet. Ska ju dock till Thailand över jul och nyår så det blir väl att försöka stresskriva de där uppsatserna innan dess. Ska verkligen bli skönt att få åka bort och få se det där stora skinande ljusklotet igen efter dess långa frånvaro. Jag menar, två soltimmar i november? Kom igen.
Den här veckan har varit rätt okej ändå, i helgen var kusinen här. Måndag tisdag och onsdag kväll spenderades i vanlig ordning med den gamla dalmasen till granne jag har, och i onsdags träffade jag även pappsen och så gick vi ut och käkade. Igår blev jag hembjuden på middag hos en gammal vän som också flyttat hit till huvudstaden. Ikväll ska jag hem till Sandra och ha myskväll med henne och Josefin och imorgon blir det förmodligen någon sorts festligheter med gänget. Fullt upp med andra ord!
Hem
Sitter just nu på en föreläsning som faktiskt är över förväntan intressant. Trots detta sitter jag och bloggar, dubbelmoralen i det... Det går ju inte att hålla koncentrationen uppe från 9-12 konstant. Speciellt inte när en sitter på de mest obekväma stolarna i hela världen.
Idag ska jag hem till Örebro för första gången på 6 veckor. Känns sjukt att jag inte varit "hemma" på så länge. Ska passa på att umgås med familj och vänner och försöka ta det lugnt. Få lite avstånd från skola och stockholmsliv över huvud taget. En liten paus.
Känner mig så kluven på något vis när jag tänker på vart mitt hem egentligen är? Detta, Stockholm, börjar ju allt mer och mer bli mitt hem. Jag har alla mina saker här, skolan är här och de flesta vänner egentligen också. Jag menar många av mina Örebrovänner har likt jag själv flyttat därifrån. Ändå finner jag mig själv längta hem till dem ibland. Ganska ofta. Det känns så overkligt att de inte är där. Att jag inte är där. Att ingen är "hemma".
Kan en ha två hemstäder? Kan en ha flera hem? Den frågan har jag i och för sig frågat mig även när jag pendlade mellan mamma och pappa, men då var jag ändå i samma stad. I samma stadsdel. Då var det bara två olika boenden.
Vardagsspänning... typ
Det jobbigaste med att flytta hemifrån har definitivt varit att laga mat, men framförallt att tvätta.
Det har varit en spänningsfylld kväll. När jag kom hem från skolan tittade jag på ett avsnitt av en serie och slog på ett till innan jag vaknade helt förvirrad, insåg att jag somnat och tänkte att jag skulle duscha, så det gjorde jag.
Väl i duschen inser jag att jag har tvättid kl 19:30. Har ingen klocka tillgänglig och ingen aning om vad klockan är så jag flyger ut ur duschen. Klockan är 19:41 och jag har fyra minuter på mig. Annars jag förlorar tvättiden och kan därefter få svårigheter att boka tvättid igen. Innan jag går måste jag plocka i ordning tvätten, försöka få bukt på det drypande blöta håret, klä på mig samt springa ned till tvättstugan. Lyckas inte helt utan får bara med mig hälften av tvätten så jag får springa två gånger. En kan ana ana ett spår av vatten efter mig där jag gått.
Väl i duschen inser jag att jag har tvättid kl 19:30. Har ingen klocka tillgänglig och ingen aning om vad klockan är så jag flyger ut ur duschen. Klockan är 19:41 och jag har fyra minuter på mig. Annars jag förlorar tvättiden och kan därefter få svårigheter att boka tvättid igen. Innan jag går måste jag plocka i ordning tvätten, försöka få bukt på det drypande blöta håret, klä på mig samt springa ned till tvättstugan. Lyckas inte helt utan får bara med mig hälften av tvätten så jag får springa två gånger. En kan ana ana ett spår av vatten efter mig där jag gått.
Nog för att det är jobbigt att tvätta men det finns få saker som känns så bra som när en är klar.
