kalla händer - varmt hjärta
Han tittade snett på henne och vände sedan blicken åt ett annat håll illa kvickt. Vilket håll som helst förutom åt hennes. Vart som helst, så länge han inte kollade på henne.
Men hennes dragningskraft var starkare än en klass 3 varnad storm, starkare än ett öppet hav då ovädret är värre än någonsin, starkare än dragningskraften som håller kvar allting här på jorden och hjälplöst sneglade han på henne igen. Hon kollade på sina fötter med slokande huvud och axlar som skvallrade om hur besviken hon var. Besviken på honom. Det smärtade i honom då han tänkte så. Det fick inte ta slut, inte nu, inte någonsin. Det var ju trots allt henne han älskade, ingen annan. Hon där med de skvallrande axlarna, med det besvikna uttrycket i sitt ansikte som han såg då hon tittade upp på honom med tårblanka ögon.
Han kunde inte slita blicken från henne, det var hans fel, alltihop och det visste han mycket väl. Han hade krossat hennes hjärta och skuldkänslorna rev sönder honom inifrån. Det var rätt åt honom, han förtjänade det.
Trots det han gjort kunde hon inte vara arg på honom, bara djupt besviken och ledsen. Han är en idiot, det var han. Men hon älskar den här idioten, och han älskar henne. Det kan hon se på hans hjälplösa ansiktsuttryck som inte vill något mer än att be om ursäkt, något han redan gjort så många gånger att hon tappat räkningen.
Men han vet. Han vet att inget litet ynka förlåt kan någonsin laga det han förstört. Hennes tidigare hela, varma och kärleksfulla hjärta.
Men hennes dragningskraft var starkare än en klass 3 varnad storm, starkare än ett öppet hav då ovädret är värre än någonsin, starkare än dragningskraften som håller kvar allting här på jorden och hjälplöst sneglade han på henne igen. Hon kollade på sina fötter med slokande huvud och axlar som skvallrade om hur besviken hon var. Besviken på honom. Det smärtade i honom då han tänkte så. Det fick inte ta slut, inte nu, inte någonsin. Det var ju trots allt henne han älskade, ingen annan. Hon där med de skvallrande axlarna, med det besvikna uttrycket i sitt ansikte som han såg då hon tittade upp på honom med tårblanka ögon.
Han kunde inte slita blicken från henne, det var hans fel, alltihop och det visste han mycket väl. Han hade krossat hennes hjärta och skuldkänslorna rev sönder honom inifrån. Det var rätt åt honom, han förtjänade det.
Trots det han gjort kunde hon inte vara arg på honom, bara djupt besviken och ledsen. Han är en idiot, det var han. Men hon älskar den här idioten, och han älskar henne. Det kan hon se på hans hjälplösa ansiktsuttryck som inte vill något mer än att be om ursäkt, något han redan gjort så många gånger att hon tappat räkningen.
Men han vet. Han vet att inget litet ynka förlåt kan någonsin laga det han förstört. Hennes tidigare hela, varma och kärleksfulla hjärta.
Kommentarer
Postat av: fridus95
asså du är så jävla g-rym b-ruden på att skriva! blir alldeles, alldeles.. förtrollad! <3
Trackback
