Självporträtt
Igår ritade vi som sagt självporträtt. Enorma självporträtt. Det kändes jobbigt att ha ägnat en hel dag åt ett enormt självporträtt och sedan inte vara nöjd med vad jag åstadkommit. Därför åkte jag idag till skolan helt frivilligt, efter att vi varit på moderna museet och Lars Bohman Gallery och kollat in en massa häftig konst, för att åtgärda problemet. Ovan kan ni se resultatet. Helt klart värt varenda timme jag lade ned på skiten. Jag menar.. före-bilden... vad är det ens? Jag ser döende ut, om jag nu ens kan kalla det där för "jag" och håret ser ut som om det sett sina bästa dagar. Vet inte heller vems ögon jag lånat för det är inte mina i alla fall. Och det där mellan näsa och mun ser ut som en inte helt färdigodlad nazi-mustasch. Känns inte riktigt som min stil...
Efter-bilden börjar ju i alla fall likna mig lite.
För er som undrar exakt hur stort skala 6:1 är så kan ni se det här i förhållande till klockan och dörren, samt den lilla halvlitersflaskan som står på golvet i vänstra hörnet. It's pretty damn big. Förstår att ni alla blir sugna på att ha en så stor bild på mig ovanför er säng nu, men jag tänker inte rita en till så isåfall är det försten till kvarn. Eller nej förresten, den som budar högst! Måste ju tänka på studentplånkan.
För att förtydliga: ja, jag läser arkitektur och alltså inte på konstfack. Jag vet inte hur det är med er, men när jag hör arkitektur tänker i alla fall jag till största del på byggnader och då kan en ju fråga sig varför vi ritat självporträtt? Då vill jag bara säga att det egentligen är självklart. Målet med att gå arkitekturutbildningen är ju såklart att få rita en byggnad som ser ut som en själv! Drömmen!!! Fatta snygg byggnad liksom ;)
Observera att det var inte läraren som berättade att detta var syftet med uppgiften, utan jag räknade ut det helt själv. Är faktiskt inte så dum som jag ser ut.
Kommentarer
Trackback
