julia carnebrant

Första projektet är äntligen avklarat och det känns förjävla bra. Nu har jag inget jobbigt att tänka på förrän på måndag om en bortser från morgondagens föreläsningar... Skönt! Känns så kung att vara klar och bara kunna släppa något. Det är alltid samma frihetskänsla. Efter att ha slitit hårt så lönar det sig nog bara med den här känslan som infinner sig då en känner att en bara kan slappna av och tänka på vad en vill.

 

Som grädden på moset har jag nu även fått en cykel vilket är grymt skönt. Då slipper jag halvspringa till skolan de morgnar när jag går ett par minuter för sent hemifrån (dvs de flesta morgnar...). Det är ju rätt bra att vara optimist bara en inte är tidsoptimist.

 

Nu ska jag, innan jag måste tillbaka till skolan och ta ned alla mina saker från ateljén, åka in till city och köpa lite nödvändigheter. Har nyss ringt en massa viktiga (läs: tråkiga) samtal om posten som skickas till Örebro istället för Stockholm och till husvärden om stopp i avloppet i köket och känner att jag snart har vuxenpoäng nog att typ skaffa familj, villa, hund och volvo? Usch, måste verkligen väga upp det här på något sätt. Återkommer om hur.