julia carnebrant

Här ligger jag, vaken 00:06, väl medveten om att jag egentligen borde sova och borde ha börjat med det för åtminstone ett par timmar sedan med tanke på föregående natts urusla sömn. Ändå ligger jag här, klarvaken utan minsta tecken på den trötthet som tar över kroppen och får den att falla i sömn. Helst drömlös sådan om jag finge bestämma alldeles själv. Har skrivit på novellen som skulle varit klar för länge sedan och att skriva den typen av text väcker så många känslor i mig som jag nästan glömt bort att jag hade. För att kunna skriva med den fulla inlevelse som jag vill ska finnas med i texten måste jag själv känna det som huvudpersonen i fråga känner, fastän jag själv inte känt dem på länge. Det är inte helt lätt att bara plocka fram dem när man bäddat in dem så djupt att ingen utomstående någonsin skulle kunna komma åt dem. Skyddsbarriären var stark och det krävdes en hel del kraft för att ta sig igenom den. Önskar man kunde ha känslor i en ask och plocka fram dem när man helst behagar och lägga tillbaka dem när man inte vill ha med dem att göra. Synd bara att det skulle vara omöjligt. 

 

Ska väl ändå försöka mig på att sova vilket definitivt inte går när jag är här och skriver. Imorgon är det fredag vilket innebär slutet av skolveckan, -och framförallt helg. Ska bowla med mamma och bror på kvällen vilket kan bli kul.

Godnatt hälsar känslorna som inte är mina.