Mörkret faller

Faller i samband med mörkret. Kraften som pressar allt nedåt, eller bara rakt mot en.
Mörkret får en att samla tankarna till ett enda stort virrvarr, ett ihoptrasslat garnnystan som inte går att få upp i ett stycke.
I mörkret är vi alla garnnystan. Förvirrade, mörkrädda och ensamma.
 
Jag saknar stjärnorna som lyser upp himlen på nätterna under vintertid. Varför kan de inte finnas här året om?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0