Så där som mumin
Idag har jag varit ledig, och vad gör en inte då? Är ju nybliven stockholmsbo så jag passade på att utnyttja tillfället till fullo. Det vill säga; jag låg i min säng hela dagen och kollade på serier. Både How I met your mother och det nya avsnittet av The vampire diaries.
Detta fortgick ända fram till klockan halv fem ungefär då jag insåg att klockan var en timme mer än jag trodde och jag skulle mött Ellen för två minuter sedan. Sprang då iväg och mötte upp henne innan vi gick iväg och handlade lite nödvändigheter inför vår middag som vi faktiskt lagade! Alternativet var ju att gå ut och äta men vi är väl ekonomiska. Dessutom var det rätt roligt att laga mat eftersom vi var två. Vi sprang runt i köket som två yra höns och försökte få allt att gå ihop med att tina köttfärs, steka hamburgare, steka bacon, hålla koll på "franskisarna", som Ellen så fint kallar pommes frites, i ugnen, göra chokladbollar, sallad och diska. Vissa hamburgare blev fula som stryk, pommesen blev smått brända och microvågsugnen fuckade upp. Men salladen och chokladbollarna blev ju i alla fall bra! Även om det kanske inte var så vackert så smakade det förjävla gott.
Sedan låg vi i min säng och snackade lite skit och åt chokladbollar innan hon i mörkret började vandra hemåt för att ta tag i sitt. Sedan berättade hon hemligheten med hur det känns att vara finlandssvensk. Det evigt spelande Muminintrot i huvudet. Det kan inte vara lätt...
Självporträtt
Igår ritade vi som sagt självporträtt. Enorma självporträtt. Det kändes jobbigt att ha ägnat en hel dag åt ett enormt självporträtt och sedan inte vara nöjd med vad jag åstadkommit. Därför åkte jag idag till skolan helt frivilligt, efter att vi varit på moderna museet och Lars Bohman Gallery och kollat in en massa häftig konst, för att åtgärda problemet. Ovan kan ni se resultatet. Helt klart värt varenda timme jag lade ned på skiten. Jag menar.. före-bilden... vad är det ens? Jag ser döende ut, om jag nu ens kan kalla det där för "jag" och håret ser ut som om det sett sina bästa dagar. Vet inte heller vems ögon jag lånat för det är inte mina i alla fall. Och det där mellan näsa och mun ser ut som en inte helt färdigodlad nazi-mustasch. Känns inte riktigt som min stil...
Efter-bilden börjar ju i alla fall likna mig lite.
För er som undrar exakt hur stort skala 6:1 är så kan ni se det här i förhållande till klockan och dörren, samt den lilla halvlitersflaskan som står på golvet i vänstra hörnet. It's pretty damn big. Förstår att ni alla blir sugna på att ha en så stor bild på mig ovanför er säng nu, men jag tänker inte rita en till så isåfall är det försten till kvarn. Eller nej förresten, den som budar högst! Måste ju tänka på studentplånkan.
För att förtydliga: ja, jag läser arkitektur och alltså inte på konstfack. Jag vet inte hur det är med er, men när jag hör arkitektur tänker i alla fall jag till största del på byggnader och då kan en ju fråga sig varför vi ritat självporträtt? Då vill jag bara säga att det egentligen är självklart. Målet med att gå arkitekturutbildningen är ju såklart att få rita en byggnad som ser ut som en själv! Drömmen!!! Fatta snygg byggnad liksom ;)
Observera att det var inte läraren som berättade att detta var syftet med uppgiften, utan jag räknade ut det helt själv. Är faktiskt inte så dum som jag ser ut.
Skala 6:1
Charmig bild av bästa kvalité på två rätt nöjda grannar med paradise och nyäten muggkaka.
Dagen har varit lång, ändå så passade jag på att vända på dygnet nu när jag börjar sent imorgon. Genomtänkt.
Har stått och ritat ett självporträtt av ansikte idag alltså. Skala 6:1. Var rätt så intressant, men blev inte särskilt likt. Har ingen bra bild att visa så skiter i det tills vidare.
Hur kommer det sig att jag fortfarande är vaken då fastän klockan är way too much? Jo, efter parcermonin i PH som jag och J firade med muggkaka som jag slängt ihop så gick jag in till mig för att sova, men det gick inte så bra. Det stod en massa disk på bordet som störde mig så jag gick upp för att diska. Slutade med att jag finputsade hela vår sida av köket? Städade som om jag vore någon sorts pedant? Nästan som om... jag blivit min mamma! Mardrömmen...
(skoja mamma, puss)
Önskar jag kunde städat lika noggrant inne på mitt rum, men det var jag ju för trött för efter att ha städat köket så nu ska jag sova och vila upp mig inför morgondagens alla muséebesök som väntar. Ska bli kul.
En tisdag med frappe är en bra tisdag
Hör och häpna, denna tisdag har varit trivsam! Det hör inte till vanligheterna så jag tar det som en glad överraskning. Vi har haft ett flertal uppgifter och alla var riktigt roliga. Den första var att teckna en plats i perspektiv. Den andra var att rita av varandras ansikten på 2-3 minuter. Den sista var att ganska snabbt rita ett självporträtt i förberedande syfte inför morgondagen då vi kommer att rita osedvanligt stora självporträtt av endast ansiktet. Ska bli spännande att se hur det blir...
Trots alla dessa roliga uppgifter var dagens höjdpunkt nog ändå när jag och Josefin bestämde oss för att springa iväg till Espresso House och köpa varsin Frappe, våra livs kärlek. Kommer förmodligen drömma underbara kärleksdrömmar om den i natt...
Kvällen spenderades på The Originals med Leo och den gamle standarden Paradise Hotel med Jacke.
Konstvecka
Den här veckan som infinner sig kallar de i skolan för konstvecka. Gårdagen bestod av att rita kroki och visa hur fel det kunde gå när en skulle förklara en bild med ord så att näste person sedan skulle få försöka rita av den utifrån de ord de fått utan att få se originalbilden. Det var skoj. Är osäker på vad idag kommer ha att erbjuda så ska väl åka till skolan och ta reda på det nu.
En vecka full av solsken
Det har varit rätt tomt här under veckan som just passerat. En kan tro att det har att göra med att jag har ett liv utanför, ett liv då jag inte sitter vid datorn, men så är inte fallet. Veckan som passerade har gått oroväckande fort. Tiden går snabbare och snabbare ju äldre en blir och jag känner bara: vadå mindre än 200 dagar till jag fyller icke-tonåring? Vet inte ens hur en är något annat än en trotsig tonåring? Har ju trots allt varit det de senaste 6 åren. Måste jag växa upp då, om 194 dagar? Alla dessa frågor.
Veckan har i alla fall bestått av blod svett och tårar. Inte på grund av skolan, nejnej, haha, går ju arkitektur. Där byggde vi broar av spaghetti och smältlim. Japp, ni läste rätt. Någon i min klass kallade det för Dagis 2.0 vilket det verkligen kändes som. Kul var det i alla fall!
Nej, blod svett och tårar var det alltså på grund av att jag på något vis lyckas bli sjuk. Igen. Jag förstår inte hur det kan återkomma gång, på gång, på gång, på gång... och läkarna råder ingen bot på det? Tur att det inte är särskilt smittsamt så att jag till största delen kan vara i skolan ändå. Var ju dock mindre kul att, efter att ha ringt vad som kändes som hundra samtal, komma iväg till vårdcentralen, och där behöva betala 400 kr för att få vård. Alltså va? Ska en behöva betala så mycket? Är det verkligen normalt? Först och främst var det svårt att hitta någon VC som tog emot mig då jag fortfarande stod skriven i Örebro, och alla bara "Nej, tyvärr. Vi tillåter inte folk från gnällbältet på vår mottagning." och sen när jag väl får hjälp så får jag först betala en halv förmögenhet, vänta i flera timmar på att få hjälp, och sen inte få speciellt mycket hjälp?! Efter många om och men fick jag i alla fall penicillin utskrivet så det var ju skoj. Riktigt roligt. Skitkul skulle jag vilja påstå!
Att cykeln fick för sig att få punktering var ju inte heller någon höjdpunkt på veckan. Det lagade jag och Josefin dock i Lördags. Om det gick bra? Tillåt mig skratta: haha ha hahaha ha haa hmmm :):):) Det hade det säkert gjort om det inte var för att det var, inte ett, inte två, inte tre utan FYRA hål på slanghelvetet som behövde lagas. Hade förmodligen varit lättare att köpa en helt ny slang men hur skulle en kunna veta det? Och när vi redan lagat två hål kändes det ju onödigt att ge upp.
För övrigt har jag i stort sett bara kollat på Breaking Bad som vissa har tvingat mig till att börja se på, och gnällt som den äkta närking jag är. Eftersom detta inlägg på något vis lyckades bli så otroligt negativt så avslutar jag detta positivt.
Veckans höjdpunkter:
- Dricka Cava och bygga spaghettibro sent en torsdagskväll
- Fredagsmys med vin och någon sorts utställning efter att ha satt spaghettibroarna på prov
- Glädjetjutet jag och Josefin synkroniserat utbrast i då vi lagat de två första hålen på punkteringen och trodde vi var äkta cykelreparatörer
- Grannens meddelande igår om att det fanns chokladbollar i kylen
- Världens bästa väns sms med en spontan kärleksförklaring
Pigg som en lärka
Började dagen med sovmorgon då jag inte började skolan förrän kl. 13 idag. Välbehövligt! Men morgonpigg som en är blev jag ändå tjurig när jag insåg att jag inte hade några rena tekoppar och var tvungen att ta på mig byxor(!!!) för att gå ut i det gemensamma köket för att diska. Att jag sedan råkade stöta på Jacob där var ju synd för honom med tanke på hur grumpy jag var. Men om en ska se det från den ljusa sidan så var det ju tur att jag tog på mig byxorna.
I skolan fixade vi med AutoCAD idag igen, fick en uppgift inskickad så det var skönt. Kom hem vid halv 6 snåret och tog tag i all min disk. När jag kom ut i köket så var det så oerhört tråkigt och mörkt så jag ville knappt gå ut där. Istället för att vända med disken i dörren så tog jag tillfället i akt för att försöka piffa upp det lite. Satte därför i en fungerande glödlampa i fönsterlampan och hittade en ljusslinga som jag hängde upp över gardinstången, så nu är det riktig mysbelysning där ute. Ja, eller i alla fall när inte lysrören är tända...
Cheap Monday
Måndag, du älskade måndag. Blir lika chockad varje morgon över hur jobbigt det är att gå upp ur sängen på morgonen. Att alarmet inte ringde som det skulle gjorde ju heller inte saken bättre... det var ju kul. (Kom ändå någorlunda i tid så oroa dig inte mormor.) Drog mig upp ur sängen och kollade ut genom fönstret och ville gå och lägga mig igen ännu mer. Tror det aldrig sett så grått och tråkigt ut utanför fönstret som imorse. Började frysa av blotta tanken på att gå ut, men jag trotsade min egen viljestyrka och tog mig samman som den krigare jag är.hej
Dagen har bestått av intro till AutoCAD vilket är ett av de program som jag som arkitekt kommer ha otroligt stor nytta av. Det är typ motsvarigheten till PhotoShop för en bildredigerare. I början av dagen visste jag inte hur en gjorde för att dra ett streck i programhelvetet som jag kallade det, medan jag nu känner att det faktiskt kan gå vägen. Det underlättar lite att kunna photoshop faktiskt så det känns ju skönt att en gått mediainriktning på gymnasiet, även om en egentligen inte behöver några förkunskaper då det finns flera i klassen som inte har det.
Efter skolan åkte jag och Ellen och shoppade lite, bland annat köpte hon ca den skönaste tröjan någonsin?! Avslutade med på ett McDonald's i närheten av Sture-P, -vi har verkligen klass alltså. Trodde jag skulle förfrysa på vägen hem sen för jag hade glömt både vantar och halsduk. Tur att det inte är så långt.
Gissa vad jag ska spendera min kväll på då? Just det; fucking paradise.
En dag för måsten
Söndagar. Är de någonsin intressanta? Tror fan inte det. Dagen har bestått av serietittande och en lång frukost och nu sitter jag mitt på golvet i mitt rum och lyssnar på musik tillräckligt högt för att försöka överrösta grannens som får det att vibrera i väggarna.
Kommer fortsätta dagen med ett besök i affären, att springa upp och ned för alla trappor till tvättstugan och laga mat inför veckan. Måste även fixa en ritning till imorgon av en modell som jag byggt. Har bara en massa måsten framför mig idag alltså, det känns ju kul.
Igår vid tio tiden kom jag och Jacob på att vi skulle fira kanelbullens dag, och vad passar då inte bättre än att göra chokladbollar?? De var klara till tolvsnåret så då kollade vi på någon halvdan film som gick på tv och åt de små delikatesserna.
Vilsen
Det värsta med att bo här måste ändå vara att en ännu inte fått in några som helst rutiner? Vad gör en på en helg när en inte kommit nära med speciellt många än och en av dem umgås med sin finska mor som är här på besök?
Jo en går väl ut och springer lite i brist på bättre. Speciellt bra är det att göra det när en inte har en aning om var som är bäst att springa och om en någonsin kommer hitta hem. Det var lite kritiskt ett tag men en får ju vara glad att jag inte ärvt lokalsinne av min mor eller morfar för då hade jag förmodligen fått sova ute i den där skogen som jag hamnade i.
Efter att ha pratat i telefon med mormor och pappa kände jag att lite hemlängtan började slingra sig inpå mig vilket slutade med att jag uppgivet ringde till världens bästa Alicia. Hon vet precis hur jag ska piggas upp. Hon inledde med du har ju Paradise Hotel att se fram emot på måndag vilket var så sorgligt att det blev kul. Sedan fortsätter hon med "Julia, du går fucking Arkitektur på KTH medan jag är hemma och torkar gamlingar i röven".
Älskade vän vad jag saknar dig.
På väg hem till mig
Det finns så mycket bra med att ha flyttat ut ur boet. Så mycket nytt och så mycket fantastiskt. Men mycket är också så otroligt annorlunda att vilket kan vara svårt att hantera. Jag är inte van vid att ta hand om mig själv på det sätt som jag tvingas göra nu. Jag är inte van vid att agera vuxen. Jag är inte van vid att inte ha någon att ringa till som kommer ställer upp vad som än gäller som en sann vän. Som finns där vad som än gäller. Framförallt är jag inte van vid ensamheten. I hela mitt liv har jag bott hemma hos mor och far. I tretton år har jag haft en lillebror i samma hus som jag. I sju år har det svansat omkring en hund kring anklarna på mig som alltid välkomnat mig när jag kommit hem. Här är allting fortfarande så nytt. Så ovant. Så tomt på ett sätt som en inte ser Stockholm på när en inte bor här. Missförstå mig inte, jag älskar att bo här. Jag älskar hur jag fortfarande uppskattar allting vackert på ett annat sätt än när en är van med sin omgivning. Jag älskar att det finns så otroligt mycket att upptäcka här och att det inte kommer ta slut förrän om många år. Jag älskar hur det finns människor här som tagit mig till sig med öppna armar, som accepterat mig för den jag är. Människor som knappt känner mig som ändå hjälpt mig när jag behövt det som mest.
Visst kan jag längta tillbaka till mitt gamla liv. Visst kan jag längta efter att bo hemma hos mor och far, med min trettonårige lillebror och ha en hund svansande runt fötterna som välkomnar mig när jag kommer hem. Visst kan jag sakna att kunna ta cykeln till mormor och morfar eller träffa en gammal vän bara för att jag har lust. Men ett steg utanför det. Utanför den trygghetszonen har och kommer att utveckla mig som människa, till någon större, till något bättre som jag aldrig skulle kunna bli om jag fortfarande skulle bo i gamla goda Örebro.
Mönsterelev
Smakprov på några mönster som vi ritat. De två översta är mina medan det tredje bara är något som jag fastnade för på någon annans skärmvägg.
Första projektet är äntligen avklarat och det känns förjävla bra. Nu har jag inget jobbigt att tänka på förrän på måndag om en bortser från morgondagens föreläsningar... Skönt! Känns så kung att vara klar och bara kunna släppa något. Det är alltid samma frihetskänsla. Efter att ha slitit hårt så lönar det sig nog bara med den här känslan som infinner sig då en känner att en bara kan slappna av och tänka på vad en vill.
Som grädden på moset har jag nu även fått en cykel vilket är grymt skönt. Då slipper jag halvspringa till skolan de morgnar när jag går ett par minuter för sent hemifrån (dvs de flesta morgnar...). Det är ju rätt bra att vara optimist bara en inte är tidsoptimist.
Nu ska jag, innan jag måste tillbaka till skolan och ta ned alla mina saker från ateljén, åka in till city och köpa lite nödvändigheter. Har nyss ringt en massa viktiga (läs: tråkiga) samtal om posten som skickas till Örebro istället för Stockholm och till husvärden om stopp i avloppet i köket och känner att jag snart har vuxenpoäng nog att typ skaffa familj, villa, hund och volvo? Usch, måste verkligen väga upp det här på något sätt. Återkommer om hur.
Livet på Arkitektursektionen
Ifall någon skulle vara intresserad av vad en faktiskt håller på med när man läser till arkitekt så får ni fråga någon annan för jag fattar absolut ingenting av det vi gjort. Det är en helt ny nivå av kreativitet (läs:flummighet).
En av våra uppgifter har i vilket fall som helst gått ut på att skapa modeller. Rättelse: två av våra uppgifter har gått ut på att skapa modeller och här ovan kan ni se några smakprov på vad jag har gjort. Det handlar hela tiden om att tänka ett steg längre. Så när en är nöjd med en idé och känner "det här kör jag på" så ska en ändå tänka ett steg till. Sen går det åt helvete. Outside the box och arkitektutbildningen är med andra ord synonymer. Om det blir bra eller dåligt har inte så stor betydelse så länge en har tänkt längre än någon annans näsa räcker.
Systematisk förvirring
För första gången på hela dagen sitter jag ned och tar det lugnt. Idag har det varit fullt ös med att sätta upp allt inför morgondagens examination. Hade aldrig trott att det skulle ta så lång tid men nu är det upphängt i alla fall. Resultatet kan ni ju se ovan. Nu återstår bara den muntliga redovisningen. Funderar på att bara stå tyst under mina 17 minuter som jag ska presentera och se hur de reagerar? Är för trött för att komma på vad jag ska säga.
Efter skolan slog jag på stort och gick och handlade så mycket att jag trodde att armarna skulle trilla av på väg hem. Dagens tabbe var att gå och handla när jag inte ätit ordentligt med mat på hela dagen och var vrålhungrig. Allt i affären såg ju gott ut! Nu har jag i alla fall lagat hemgjorda hamburgare så att det räcker till imorgon också. Vuxenpoäng???
Sen några tonårspoäng på att jag köpte godis som jag nu ligger och äter. Tyckte att jag förtjänade det. Går ju trotsallt under namnet "Tonåringen" i skolan eftersom jag är den enda av just den sorten i vår grupp. Brukar anstränga mig ordentligt för att leva upp till det namnet så gott jag kan. Har till exempel hittat en lila sackosäck som jag brukar sitta i när jag är i skolan som en känner sig som ett riktigt barn när en sitter i.
Nä, nu ska jag väl försöka skriva ihop något inför den där examinationen och göra mig redo inför kvällens avsnitt av ni vet vad. Är riktigt spänd på vem som åker ikväll.
Let October begin
September har nått sitt slut och Oktober är här. Det betyder att det på riktigt nu kan klassas som höst. Det är en så jobbig tid nu för att välja vilka kläder en ska ta på sig! På morgonen vill en helst vara inlindad i kläder som en liten kåldolme när en knallar till skolan. Mitt på dagen vill en... inte vara en kåldolme längre... och på kvällen vill en det igen. Vädrets humörsvängningar är värre än en klimakteriekärrings, och det vill inte säga lite.
Tur att en oftast sitter inne hela dagarna och kan gå tidigt till skolan och gå hem så sent att det får en att undra om solen ens gått upp.
Snart kommer vi vara där. Mitt i vintermörkret och undra om solen övergett oss föralltid. Undra om den vita kalla snön är det enda som kan lysa upp i mörkret lite grand innan den blir en enda sörja av gråbrunt slask. Undra om kollektivtrafikbolagen aldrig kommer att komma till sans med att vintern återvänder varje år och att det kanske borde tänkas igenom en extra gång innan det bestäms att det ska köpas bussar som inte pallar kyla eller tåg inte pallar med lite snö.
Men först höst. Vackra färger, mysiga kläder, varma drycker och dränkta katter i ösregn.
Långtisdagen?
Äntligen har den långa tisdagen nått sitt slut. Folk säger att måndagar är värsta dagen i veckan men tisdagar tar fan alla pris. De är alltid så otroligt långsamma! Imorgon är det upphängning av allt som har med vårt första projekt att göra som förberedelse inför torsdagens slutgiltiga redovisning. I och med att jag jobbade på bra igår så belönade jag mig själv med en liten sovmorgon. Det var väl sådär halvsmart då jag istället för att jobba förmiddag fick sitta kvar i skolan till 21:30. Skönt med flex. Speciellt när det får en att känna som om "fritid, vad är det?".
Å andra sidan slapp jag ju döda en massa tid när jag kom hem eftersom jag anlände hem lagom i tid till det fantastiskt uppfriskande, lärorika och alldeles underbart givande programmet som börjar klockan 22. Jag pratar förstås om Paradise Hotel. Jag vet vad ni tänker och svaret är: ja, jag har sjunkit så lågt. Det är inget jag är stolt över utan skulle vilja kalla det ett guilty pleasure. Det är rätt skönt att bara stänga av efter en hel dags hårt pluggande och känna att jag är nog inte så dum trots allt. I vilket fall som helst så finns det de som är värre. Sen är det ju lite jobbigt att jag har otrevligt sällskap varje kväll (som ikväll sprang iväg och gjorde gröt mitt i programmet vilket tydligen var väldigt svårt?) men det är ju sådant som en får ta. Med och motgångar. En kan ju inte förvänta sig så mycket av någon som kommer från Falun, har hört att de bara äter knäckebröd där.
"Hemma" igen
Måndag igen och helgens bravader är över. Har spenderat dagen i skolan och ritat till dess att jag fått kramp i handen och blivit tvungen att snacka lite skit med ett mumintroll och en gammal grek och viskande döden. The fabulous life of an architect student. Ligger i alla fall i fas i skolan vilket känns helt magiskt.
Något annat som känns bra är att ha varit i Örebro i helgen och träffat några av de bästa människorna jag känner, men skönt är det också att vara tillbaka hemma hos mig. I mitt nya liv. I mitt lilla studentrum på Östermalm.
Det värsta med att vara hemifrånflyttad är att en har så otroligt mycket mer fritid av någon anledning? Det är ingen tid som går åt till att bara sitta i soffan och prata med mamma, tjafsa om något med lillebror, eller ta cykeln till en gammal kompis. Inte heller är det speciellt mycket tid som går åt till att lyssna på mammas tjat. Förutom när hon ringer förstås.
-Har glömt hur en dödar tid? Vanligen brukar jag inte komma hem från skolan förrän rätt sena kvällar men när jag kommer hem tidigare så har jag bara en massa timmar att döda. Jag har till och med börjat döda de genom att städa. Tror jag håller på att bli allvarligt sjuk. Tur en har schyssta grannar som lånar ut dammsugare åt en när en inte har en egen i alla fall, medan vissa andra grannar kommer med värdelösa förslag.
Friday
Äntligen fredag, och jag vill bara dansa trots det faktum att jag gör det sämre än ett kylskåp!!!
På grund av efterfrågan av uppdatering på bloggen så kommer här ett litet inlägg trots att jag egentligen borde springa runt och vända upp och ned på hela lägenheten i ett försök att packa och göra mig redo inför helgen då jag återvänder till gamla goa Örebro, även om jag kommer mellanlanda i Arboga för att träffa ca. de bästa människorna i världen.
Ska under helgen försöka suga in så mycket närkingska som möjligt så att jag återvänder som den jag är till huvudstaden på söndag kväll.
Dagen har bestått av stillasittande på föreläsningar så nu är jag taggad på att snart få sitta två och en halv timme på tåget.
Föreläsningarna toppar nog i alla fall som de bästa hitintills då den ena handlade om feminism och arkitektur vilket var oerhört intressant och viktigt att lyssna på. Att det var en bra föreläsare gjorde ju inte saken sämre heller. Dessutom hade vi riktig fikafredag vilket gjorde dagen top notch.
Jaja, nu ska jag springa.
Kanske hörs någon gång!
list
Dagens humör: rätt så glatt
Dagens mående: stressad, trött
Dagens borde: plugga som tusan
Dagens frisyr: mohawk
Dagens klädsel: vit och turkosrandigblus och fotbollsshorts(va?????)
Dagens planer: plugga och sova
Dagens materiella vill ha: klänningar och bruna ben (sistnämnda kommer ju aldrig hända)
Dagens fundering: varför det finns sådana idioter?!
Dagens längtan: få slut på plugg
Dagens låt:
likt ett dockhus
