ingen, ingen alls

-Står det någon bakom mig?
-Nej, vadårå?
-Jo det gör det ju!, Hon slängde en snabb blick bakåt och förstod genast varför det "inte" stod någon bakom henne fastän hon så självklart visste att det gjorde det. Hon suckade och tänkte, inte här också.
Hon ignorerade honom hela dagen. Hon ignorerade de kalla ilningarna som for längs med hennes ryggrad och känslan av att någon försiktigt rörde vid hennes hår. Känslan av hur han stod tätt bakom henne, utan att säga ett ljud. Stillsam, kall och overklig.
Han finns inte, han går inte, får inte, han hör inte, rör inte, tänker inte och hans hjärta kommer alltid att förbli livlöst.
Han håller sig på andra sidan, där ingen kan se honom.

förvånad, förväntat

På den välbekanta vägen cyklade jag som om jag aldrig gjort annat. Förbi den stora skolan, en utav de största i staden, och en tanke for över en gammal klasskamrat som numera gick där.
Det kändes overkligt, att hon nu går där, på den där stora skolan.
Snart framme där vi alltid brukar mötas. Inom mig såg jag hur hon stod där med sitt långa nötbruna hår uppsatt i en hög hästsvans, de stora blå ögonen som plirade åt hållet jag alltid kom ifrån, och den röda jackan som lös upp hela tillvaron. Jag såg hur hon stod där med sin gula cykel. Men då jag kom fram var hon inte där.
Vägen gapade tom ut utan henne, som om hon var menad till att stå där. Och fastän jag visste att hon inte skulle vara där, så blev jag förvånad. Jag saknade henne, trots att det bara var några timmar sedan jag sist såg henne. Resten utav vägen var det motvind och jag tog det som ett tecken på att hon skulle ha varit med.
krya på dig vännen ♥

tro inget

Tumblr_ln48s8l2px1qewd5to1_500_large
båda bilderna är från we♥it
Tumblr_lqfgnackp41qh7ukno1_500_large
Radera mig, glöm bort mig
Låtsas att jag inte finns
Men sen när du kommer ihåg
Vill ha mig tillbaka
Så ska du inte tro att jag inte minns

kalla händer - varmt hjärta

Han tittade snett på henne och vände sedan blicken åt ett annat håll illa kvickt. Vilket håll som helst förutom åt hennes. Vart som helst, så länge han inte kollade på henne.

Men hennes dragningskraft var starkare än en klass 3 varnad storm, starkare än ett öppet hav då ovädret är värre än någonsin, starkare än dragningskraften som håller kvar allting här på jorden och hjälplöst sneglade han på henne igen. Hon kollade på sina fötter med slokande huvud och axlar som skvallrade om hur besviken hon var. Besviken på honom. Det smärtade i honom då han tänkte så. Det fick inte ta slut, inte nu, inte någonsin. Det var ju trots allt henne han älskade, ingen annan. Hon där med de skvallrande axlarna, med det besvikna uttrycket i sitt ansikte som han såg då hon tittade upp på honom med tårblanka ögon.

Han kunde inte slita blicken från henne, det var hans fel, alltihop och det visste han mycket väl. Han hade krossat hennes hjärta och skuldkänslorna rev sönder honom inifrån. Det var rätt åt honom, han förtjänade det.

Trots det han gjort kunde hon inte vara arg på honom, bara djupt besviken och ledsen. Han är en idiot, det var han. Men hon älskar den här idioten, och han älskar henne. Det kan hon se på hans hjälplösa ansiktsuttryck som inte vill något mer än att be om ursäkt, något han redan gjort så många gånger att hon tappat räkningen.

Men han vet. Han vet att inget litet ynka förlåt kan någonsin laga det han förstört. Hennes tidigare hela, varma och kärleksfulla hjärta.




































En sensommarmes, nej det är ingen fågel.

Hjärtat dunkade hårt på insidan av bröstkorgen. Dunk, dunk, dunk. Hon vet inte egentligen vad det är hon var nervös över, men nervös det var hon. Hon tog upp mobilen ur fickan och kollar på de digitala siffrorna på displayen, 22:23, hela kvällen var nästan över, hon kanske borde gå hem och lägga sig tidigt ikväll istället. Det blev ju så sent igår. Och i förrgår... och dagen innan det. Okej okej, det hade blivit sent i stort sett varenda natt på sommarlovet. Och nu var det snart över. Sommarlovet alltså. Hon tittade på klockan igen, 22:25, tiden går långsamt. Hon tittade över staketet som var högt, men inte högt nog att hon inte skulle se över det om hon stod på tå. Det satt bara pojkar där inne, rosiga om kinderna med stora leenden på läpparna. Hon kunde se hur de pratade, skrattade och hade roligt. Alkoholpåverkade var de, det kunde hon förstå, men de hade iallafall roligt. Till skillnad från henne som suttit på sitt rum hela kvällen, ensam. Inte ens hennes hund ville vara med henne, och hennes föräldrar orkade hon inte sitta tillsammans med. Hon orkade inte sitta tillsammans med dem och låtsas att allt var frid och fröjd, för det var det inte. Hon ville inte sitta hemma med dem som en gammal kärring, i och för sig ville hon inte sitta själv på sitt rum heller men där behövde hon iallafall inte låtsas vara något hon inte är. Tänk dig själv in i situationen, vad hade du valt - att vara, eller inte vara? Falsk. Fast falsk kan ju förstås definieras på olika sätt men om hon skulle bli tvingad att sitta tillsammans med dem så skulle iallafall hon känna sig det. Falsk alltså.

Och nu stod hon där, utanför hans hus. Och tänkte vågade hon? Vågade hon gå in där, ta för sig och skratta bland massa halvfulla tonårspojkar som till skillnad från vissa andra -hon själv- har roligt. Nej, det vågade hon inte. Hon gick långsamt hem igen, besviken. Besviken för att hon inte hade haft modet att gå in dit. Besviken för att hon är en mes. En riktig jävla mes. Och mer än gärna så ville hon skylla det på Honom. Det var hans fel alltihop. Hade han inte lämnat henne hade hennes självförtroende kanske fortfarande varit det som det en gång var. Men nu är det inte det och hon vet att hon egentligen bara har sig själv att skylla. Hur kunde hon vara så infernaliskt dum, att hon trodde att han älskade henne. Hur fan kunde hon vara så dum.



Att skriva är en utav mina stora passioner, det var det jag ville göra. Skriva.

skadeglädjen är den enda sanna glädjen

observera att jag tänkte börja med att skriva något nästan lite småelakt men så klickade jag bort rutan och nu känner jag inte för det längre... så rubriken kommer inte ha något att göra med själva inlägget

Smile and be happy, at least pretend that you are
It will make your friends happier
It will help your sores to heal into scares

It will take time, so there's no need to rush it
And when it hurts so bad that you don't know where to go
Try to ignore it, just f*ck it

Summer is almost here, and it makes everyone happier
But don't expect to be happy just because it's sunny and you're free
Sometimes it has the reversal effect, it bores you and makes you just be

Get yourself out there, laught love and live
Don't forget that when you love, you'll have to take
You'll have to give

What I'm about to say now
isn't something extraordinary, I know

But we do only live once, don't throw your life away
Those words are easy, they're easy to write
They're easy to say

But they're also true
Nothing will happend if you'll just stay
Stay inside instead of going out
Going out and play

And that my dear friends
Was all I had to say, well at least for today
'cuz now I'm going away to my bed... OCH DÄÄR spårade det ur, godnatt!!


~ångra aldrig något som fått dig att känna dig levande, pfft

Livet är kort, ta tillvara på det medan det fortfarande håller på
Det är för lätt att bara säga så

Ord är bara ord, jag är bara jag
Imorgon kommer allting troligen se ut som vanligt, precis som det gör varenda jävla dag.

Tre små ord~

Tre små ord~ starkast av dem alla
Tre små ord~ slit inte ut dem
Tre små ord~ fina som få
Tre små ord~ känsliga
Tre små ord~ vackra
Tre små ord~ farliga
Tre små ord~ betyder allt
Tre små ord~ underbara
Tre små ord~ hemska
Tre små ord~ starkast av dem alla
Tre små ord~ jag älskar dig.

/och det gör jag verkligen.


Nyare inlägg
RSS 2.0