julia carnebrant

Vill bara säga gott nytt år igen och berätta att jag överlevt årsskiftet. Blev lyxigt upphämtad eftersom jag kollat fel på bussjäveln påväg till F. Sen satt vi väl där och spelade spel och hade det trevligt innan vi gjorde oss i ordning för att åka in till city. Några gav sig av med en tidig buss, "tog det säkra före det osäkra" men vi körde på det osäkra före det säkra och tog en senare buss och det gick ju galant det med för vi kom fram fem minuter innan tolvslaget. Nog för att bussen var så full att rutorna immat igen och att se ut var en omöjlighet. Men vi slapp ju stå uppe på stan i regnet och vänta i 40 minuter vilket var lite utav en bonus.

 

Efter att alla färgsprakande raketer var färdigskjutna så sänkte vi blicken igen och insåg att vi av de fjorton personer vi först var bara var tre återstående. Spännande. Speciellt med tanke på att telefonnäten var överbelastade och det var en omöjlighet att nå fram till någon av de borttappade. Vi tre virrade i alla fall runt i folkmassan i ungefär en halvtimme innan vi gav upp och började gå mot busshållplatsen. Då plötsligt som en skänk från ovan så kunde man ringa igen. Och då hade en del redan åkt tillbaka. Fick tag på ett par andra stackare som sa åt oss att gå mot stationen men på väg dit så möter vi dem för att de bestämt sig för att gå dit vi nyss varit. Försökte få tag på taxi men ack nej, det gick ej. Bästa tiden för taxibolag måste vara just nyårsafton efter tolvslaget och en timme framåt ungefär. Då rullar stålarna in som de ska.

 

Vi satt i alla fall och väntade och väntade på att bussen skulle komma någon gång och någonstans under den tiden insåg jag att det kanske var lika bra att jag åkte hem så att man fick sova i sin egen säng istället för att slåss med massa andra om de 6 sovplatser som fanns. Då kom D och allting klarnade. Vi vandrade iväg mot Våghus osäkra på var bussen egentligen skulle gå ifrån och tog oss sedan vidare till Olof Palmes torg. Vi kom på bussen i alla fall men det var väl också sista busshållplatsen som den stannade på för att plocka upp några för de som stod på busshållplatsen efter kom inte med. Inte konstigt med tanke på att jag endast för ett ögonblick var rädd att ramla på bussen men sedan insåg att jag stod så fastkilad att det skulle vara en omöjlighet.

 

Vandrade långsamt hem från bussen med det antagligen trevligaste sällskap man kunde hitta. Var som en klippa medan jag halkade runt som Bambi på hal is fast värre. Kramades gott nytt år och gick med de sista metrarna till dörren själv. Satt sedan och pratade i telefon med le best länge och väl innan jag gick och lade mig och somnade. 

 

En bra nyårsafton.