julia carnebrant

Jag vet inte om detta är rätt eller fel, men han tjatar så jag tänker säga det ändå. Han hälsar och önskar er alla lyckliga liv utan honom, han kommer alltid finnas hos er, bara inte lika fysiskt.

Han mår bra nu, slipper all smärta och kan äntligen vara lycklig. Han ser att ni klarar er och kan därför gå vidare. Han säger ni kommer mötas igen en dag men han hoppas inte alldeles för snart. Han älskar er och kommer sakna att vara i er närhet men känner sig ändå redo att gå. Alla var så pass förberedda på detta att det inte är mer än rätt att nu låta er leva i frid precis som ni låter honom vila i frid.

Cancer är en hemsk sjukdom som en dag kommer rådas bot på säger han och värmen sprider sig i hela min kropp, jag kan riktigt känna hur han skrattar för första gången på något som han tycker känns som en evighet. Ta god vara på pengarna och utnyttja inte mormors rikedomar allt för mycket, även om ni gärna får spendera dem nu när han ändå inte har någon användning för dem.

Han har försökt kontakta dig och du har känt av honom ett par gånger men aldrig varit öppen nog för att få reda på vad han hade på hjärtat, det var därför han kom till mig. Det är starka band kopplade mellan våra två själar, dig och mig, och därför såg han mig som någon pålitlig. Han förklarar det som färgstarka auror som går emellan alla våra själar. Jag kan måla det för dig, han har gett mig en bild. Vår är grön, någon typ av limegrön, som den där bilen som Albert påstår är gul. Det är även därför jag har denna färg i rubriken på min tidning. Min och Fridas är mörklila medan din och Fridas är någon rosalila ton. Fridas och Alberts är orangeblå om jag inte misstar mig. Det är en färg som våra människoögon inte klarar av att se, det är svårt att förklara.

Förlåt om jag skrämmer dig, jag vet inte själv hur det går till. Han vinkar och ler, kommer inte gå förrän jag fått dig att se, men han är på god väg. På väg till en vackrare plats.

Jag vet inte om detta är rätt eller fel, men han tjatar så jag tänker säga det ändå. Han hälsar och önskar er alla lyckliga liv utan honom, han kommer alltid finnas hos er, bara inte lika fysiskt.

Han mår bra nu, slipper all smärta och kan äntligen vara lycklig. Han ser att ni klarar er och kan därför gå vidare. Han säger ni kommer mötas igen en dag men han hoppas inte alldeles för snart. Han älskar er och kommer sakna att vara i er närhet men känner sig ändå redo att gå. Alla var så pass förberedda på detta att det inte är mer än rätt att nu låta er leva i frid precis som ni låter honom vila i frid.

Cancer är en hemsk sjukdom som en dag kommer rådas bot på dånar hans röst och värmen sprider sig i hela min kropp då han säger det, jag kan riktigt känna hur han skrattar för första gången på något som han tycker känns som en evighet. Ta god vara på pengarna och utnyttja inte mormors rikedomar allt för mycket, även om ni gärna får spendera dem nu när han ändå inte har någon användning för dem.

Han har försökt kontakta dig och du har känt av honom ett par gånger men aldrig varit öppen nog för att få reda på vad han hade på hjärtat, det var därför han kom till mig. Det är starka band kopplade mellan våra två själar, dig och mig, och därför såg han mig som någon pålitlig. Han förklarar det som färgstarka auror som går emellan alla våra själar. Jag kan måla det för dig, han har gett mig en bild. Vår är grön, någon typ av limegrön, som den där bilen någon påstår är gul.