innanför dörren som ingen tidigare sett
Somliga tror att du är som luft, att du inte finns för mig längre, men det är inte sant.
Har man en gång älskat någon så är det så föralltid. Visst, kanske älskar man dem inte på samma sätt, kanske inte alls lika mycket, men ändå älskar. Jag låtsas vara förbannad på dig, sur på dig, ljuger för mig själv och alla andra. Men innerst inne så vet jag ju, att jag aldrig kommer låta dig från mitt hjärta vandra.
Jag tänker på dig varje dag, varje timme, kanske inte längre varje minut. Men jag tänker på dig, jag saknar dig och det vi hade, önskar att allt kunde återvända till det som det var förut.
Men livet går och läker sår, det är stunder som vi aldrig kommer att få igen, att leva kvar i det förflutna är som att fastna med stöveln i en såndär lera som suger fast den och istället för att ta av sig stöveln och sedan dra bort den, låta foten sitta kvar och vrida och vända på sig för att hjälplöst försöka ta sig loss.
Människa du går mig på nerverna när du beter dig såhär, det du gör, eller snarare inte gör, jag förstår det inte.
Du kan inte säga en sak en dag och något annat nästa, för att det ska kunna bli något mer än det är idag det vill säga inget så måste du agera. Snart.
Kommentarer
Postat av: Viktoria
Nej de tar ju lite tid, gör lite när jag hinner och känner för de tänkte jag. (:
KRAM
Trackback
