julia carnebrant

Hej mina kärlekar, tack för att ni godkänner mitt förra inlägg trots att inte jag gör det riktigt. Ska jag vara ärlig så kan jag faktiskt inte alls minnas vad jag skrev i det inatt. Visste att jag hade skrivit ett inlägg men hade inte en aning om vad det handlade om imorse.

Dygnet i Sixtorp var fantastiskt faktiskt, många skratt så att magen gjorde ont och tårarna rann och mycket bättre än så blir det ju inte! Och nu skall jag berätta så noggrant som det bara går i stort sett om hur detta dygn såg ut. (Inte bara för er utan för att jag själv ska komma ihåg. Ett minne för livet är vad det är, och då vill jag kunna kolla tillbaka på detta inlägg senare och komma ihåg hur det var.)

14/9 -2011, onsdag

Mamma skjutsade mig till skolan med all packning, och jag hade knappt sovit något kändes det som. Somnade vid halv ett och när klockan ringde tjugo i sju så kändes det som om jag sovit i två minuter. Innanför entrén mötte jag mina trötta men ändå förväntansfulla klasskamrater. Inte Emelierna för de fick skjuts, och inte heller Kamran och Jessika för de var sjuka de stackarna, men resten. Bussen kom och vi fyllde inte ens upp halva med våran lilla klass, vi drog oss så långt bak som möjligt och fick ca två säten var och ändå fyllde vi inte upp den. Jag sov lite på vägen dit för att ta igen för nattens sömn lixom. När vi äntligen kom fram så regnade det, och när jag säger regnar så menar jag att det regnade cats and dogs!! (mest hundar, men vi återkommer till den punkten) Vi packade in våra saker i det ena utav de två rummen på övervåningen i huset där vi bodde. Mysigttttt, och sen chilla vi lite sisådär bara innan lärarna kom upp och sa att vi skulle gå ner och fika, och då gick alla i vår klass motvilligt ned. (Ta bort motvilligt med tanke på att alla är matvrak.) Väl nere i matsalen så berättade de om hur dagen skulle se ut med vandring och matlagning ute i skogen osv. Sen bar det av ut i skogen, det regnade fortfarande, inte lika mycket som innan men ändå, så alla packade på sig regnkläder vilket var dumt med tanke på att det inte regnade i mer än fem minuter innan det sprack upp och blev soligt och varmt. Vi gick typ 3,5 km och på vägen hade vi några tävlingar (som vår grupp ägde på) bestående av att kunna djurfotspår och hitta löv tillhörande rätt träd. När vi kom fram så packade vi fram våra kök och började laga mat, det blev pasta med tonfiskgryta med krossade tomater, rödlök och en buljongtärning. En riktig delikatess! (kan ha varit gott på grund av att vi var vrålhungriga och mitt ute i skogen)

Sen diskade vi köket i sjön som låg ett par hundra meter ned för en liten backe och där skrattade jag och Jennifer så vi dog åt Albert som sa att vi måste vara i Örebro nu eftersom svampen är här, och höll upp en svamp som vi hade till att diska med. Nej jag har aldrig påstått att vår humor är bra, men vi var trötta och mätta och ja, vi var vi. HAHA DET VAR ASKUL HAHAHAHA, dessutom är den bäst! Plus att vi hittade en kanot. HAHA PÅ TAL OM VAD? HAHAH ASSÅ ÄR FÖR TRÖTT FÖR ATT SKRIVA SERIÖST. Ok ok ok ok, nu tar vi det på allvar.

Sen vandrade vi tillbaka hem igen och då bestämde vi oss för att vi skulle flytta in till det andra rummet för att inte störa de andra på natten om de ville sova medans vi inte skulle göra det. Och väl hemma så var vi varma och trötta så först flyttade vi och sen tog jag en dusch och sedan såg vi på film. Så jag, Frida, Alex, Albert och Jennifer radade upp oss i två sängar som vi hade skjutit ihop och låg och kolla på en faktiskt bra film med zombies osvosv och jag och Jennifer skrattade så vi grät, och jag minns inte åt vad och vet inte heller om det var åt något speciellt… hårhårhårhårhår.

jag har hört från säkra källor att vi alltid är seriösa.

Jaja, sen så skulle jag, Jennifer, Albert och Ronja laga middag åt vår kära klass, och det blev tacos <3 helt fantastiskt delikat blev det! Seeeeeen så chillade vi lite till innan vi drog igång med fortsättningen på våra tävlingar bestående av fånga en godis med som satt fast i ett snöre runt midjan, lite music knowledge, charader som inte alls var så lätta och sist men inte minst JB’s got talent! Och då hade vi ett luftband bestående av Albert på lufttrummor, Jennifer på luftgitarr och jag som mimade! Det var fantastiskt och vi var kungar i baren och så vidare, men trots att vi var så himla bäst så vann vi tyvärr inte. Måste ha blivit något fel i beräkningarna! Men en delad andraplats är inte fy och skam det heller.

Sen drog vi ut till lägerelden som Kevin hade satt igång, och där satt vi och grillade marshmallows och var irriterande nog att lysa varandra i ögonen med ficklampor. (eller fotade med blixtjävel som framkallar epilepsianfall) Mysigt hade vi i alla fall, och senare gick vi ned till sjön och på vägen dit blev vi skrämda av… var det Alex? Och grejer. På vägen tillbaka blev vi anfallna av jättestora flygande gröna grisar med huggtänder och söta små knorrar, eller det var i alla fall vad jag såg… När vi kom tillbaka till elden så hade hälften gått därifrån och resten satt kvar vid en bänk en bit därifrån och körde armbrytning (?) så där satte vi oss en stund. Juste! Jag glömde berätta om den lilla söta cavalier king charles spaniel som sprang runt fötterna på oss och kom från ingenstans och som inte såg ut att vara äldre än ett halvår! Supersöt var hon, och stackars liten helt själv ute i mörkret vid tolvssnåret lixom, vi ba what the fööuck?!

Aja, sen gick vi in och Albert och Frida de busarna gick och la sig! De som skulle vara vakna hela natten, en stor besvikelse! Men Jennifer var vaken en stund till, om man nu kan kalla det vaken när man ligger och säger Krister Sjögren sjuttioelva gånger och knappt kommer ihåg det sen när man vaknar?! När hon hade somnat gav jag mig av nedåt mot matsalen där de som fortfarande var vakna satt och där satt jag… ja jag vet inte hur länge exakt men det var en stund! Sen bestämde vi oss för att gå upp ändå och då jag och Alex kom in i vårt rum så började Jennifer skrika att vi skulle låta henne vara HAHA, vi hade knappt klivit in genom dörren. Då vaknade ju Frida och Albert också och då bestämde vi tre oss för att kolla på Alladin, och ja vad ska man säga? Jag tror jag såg kanske fem minuter utav filmen innan jag sov som ett barn! Då var klockan typ 4 –halv 5. Sen vaknade jag inte förän klockan 8 när Kevin kom in och frågade om det var någon i ”frukostgruppen” där inne, men nej det var det inte så vi fick sova i en kvart till!! Det vill säga om Frida och Albert hade låtit oss sova.

Sen åt vi frukost, packade ihop allt och gjorde våra arbetsområden vilket var att städa utomhus och det var klart på mindre än tio minuter så. Sen kom bussen och vi for hem, nöjda, trötta men ändå lite glada för att vi är en sådan underbar klass och har haft ett sådan underbart dygn tillsammans. ♥