julia carnebrant

Det får bli som det blir när inget blev som det skulle.

En värdelös larv i salladen

Innan jag började på johnbauer så vet jag knappt vem jag var. Jag tror jag var den där personen som bara var, som alltid fanns där men ändå inte. Jag var alltid där som sagt, men såg inte klart. Det var som om jag satt instängd i en glasburk, -en sådan som man fångade insekter i som barn med hål i locket så att de kunde andas- och tittade på alla igenom de lite suddiga rutorna som så många kladdiga fingrar tagit på. Jag såg inte klart, jag mådde nog inte så bra som jag faktiskt gör idag.

Varje dag var en lek, ett spel, en tävling där jag var tvungen att knuffa mig fram för att få vara med i spelet. Och hur lätt är det när man sitter inlåst i en kladdig glasburk med lufthål i locket? Varje dag var en kamp, jag gick omkring och låtsades vara glad många dagar, självklart var jag inte alltid ledsen, knappt alls faktiskt, men jag var inte heller glad. Jag bara var, jag gick omkring och levde mitt liv precis som alla andra, fast som sagt -i en glasburk, och saken är den att jag inte insett detta förän nu.

Idag är jag en annan person, jag är jag, den jag vill vara, den jag är. Jag känner mig hemma, jag har mitt riktiga liv, i stora drag precis som jag vill ha det. Jag har fantastiska vänner, och den där glasburken har jag slängt åt fanders, eller kanske i sopsorteringen för att vara mer exakt. Jag blir inte längre omkringburen av barn med kladdiga fingrar, jag gör vad jag vill, utan att någon annan säger till. Jag har medmänniskor, som är lika mig men ändå så olika. Ingen är den andre lik och ändå så kommer vi så bra överrens. Det är otroligt hur bra ni är mina vänner, ni har hjälpt mig med mitt liv, det är ni som har fått mig att slänga iväg den där glasburken med all kraft jag har till en sopsortering i närheten av Kina.

Jag tänker aldrig någonsin skaffa en ny glasburk för utan den så känner jag mig mer som en fjäril som just lämnat sin puppa, bättre än någonsin, och kommer aldrig gå tillbaka till det jag en gång var.

En värdelös larv i salladen.

Hej! Verkar som att din styckesindelning funkar nu också? Det hade med webbläsaren att göra. Det fungerar tydligen inte om man använder Safari eller Google chrome.

<3<3

<3<3