det är det lilla som blir stort i längden
Jag hälsade artigt på det äldre paret som bor lite längre upp på gatan då jag mötte dem påväg hem från skolan. De var ute för att rasta sin lilla hund som glatt hoppade omkring deras fötter. Båda log vänligt och hälsade på mig. När vi precis passerat varandra så vänder sig mannen om och säger till mig att mitt hår är vackert. Jag tackar hjärtligt, berättar att han gjort mig glad, och känner hur värmen sprider sig ända ut i mina vanligtvis så kalla fingertoppar.
Han fick mig att le utav sann glädje trots att jag bara några sekunder innan hade gått i min egen lilla värld och funderat på hur denna dag egentligen inte var så värdefull i mitt liv. Nu var den det. Med den lilla komplimangen så förgyllde han min dag. Den där mannen med hunden, längre upp på gatan.
Kommentarer
Trackback
