kebabkväll med lillebror..

kanske inte vad jag hade tänkt mig direkt, men jag fick ju iallafall kebab...
inget idag blev väl som jag tänkt mig, och när jag tänker efter så blev inget som jag tänkt mig igår heller.
det är väl typ så varje dag ser ut när jag tänker efter. Inget blir någonsin som jag tänkt mig...
inte ens det här blogginlägget blev som jag tänkt mig, jag hade tänkt skriva något positivt om kvällen och ja, det där med kebab var ju positivt. jag har fått sms ifrån 37gradiga spanien, det är ju också ganska positivt..
men annars så är allting ganska negativt skulle man kunna säga.

Vill inte ha ditt jävla medlidande om du inte menar det, vill inte ha det om du  menar det heller. Jag tycker synd om mig själv redan så hälften vore nog.
Jag behöver ingen annans medlidande. Jag klarar mig.
Jag lever hellre ensam än har falska vänner.
Allt jag vill ha från dig är vänskap. En vänskap jag trodde vi hade. Jag vill att du ska finnas där när jag behöver dig, precis som jag alltid finns när du behöver mig. Jag vill alltid kunna lita på dig. Alltid. Och det har jag gjort. Jag har verkligen det. Men så som tiden har gått så har mitt förtroende för dig brutits ner, mer och mer. Du kan inte göra såhär gång på gång och tro att allting bara ska vara okej. Att jag ska låtsas som om inget har hänt, gång efter gång.
-
Jag är inte arg.
Jag är aldrig arg på dig.
Men jag är riktigt jävla besviken.
-
Grattis! Du fick mina tårar att rinna trots allt.
Tårarna som aldrig föll nedför mina kinder så som jag ville att de skulle falla.
Nu det var ju då inte av den här anledningen jag ville att de skulle falla, men tack som fan iallafall!
Tack för att du fick mig att känna någoting. I fem minuter.
Känna en djup jävla besvikelse skära genom hela mig som som en kniv som i sin tur fick mina tårar att sakta rulla nedför mina kinder.
Nu är tomheten inom mig lika jävla ihålig som innan du skar in i den, så egentligen så har jag ju inget att tacka för mer än för de där fem minutrarna såklart. Fem minuter av känslor. Fem minuter av liv. Fem minuter av sorg.
~Säg ifrån direkt, dra inte ut på det.~ Bygg inte upp mig för att bryta ned mig. ~Säg inte att du älskar mig om du inte gör det. ~Låtsas aldrig vara någon du inte är. ~Lek inte med andras känslor. ~Och viktigast av allt, våga säg nej. Gör du inte det så sårar det mer än du anar.

jag älskar dig, och det är också därför det sårar så jävla mycket.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0